Egentligen brukar strutsarna inte hållas inomhus speciellt mycket ens på vintern, vissa år går de ute jämt. Men efter larm om fågelinfluensa blev det så här denna säsong. Så nu längtade de efter att komma ut i det fria, vilket Jordbruksverket har gett dispens för under vissa förutsättningar. Nu är de brunstiga och uppvaktar varandra, vilket kräver mer utrymme. En och annan kom igång och joggade lite lätt, såg det ut som. Kanske blev de förvånade över att se så många människor kring hägnen. Nyfikenheten var stor, från båda håll.
–Vi har gått på kosläpp förut men detta var nytt för oss. Man kan inte föreställa sig hur stora de är, säger Mona Jansson som aldrig hade sett strutsar tidigare.
Andra besökare var Eva och Anders Fagerström.
–Man kommer ofrånkomligen att tänka på Kalle Ankas fotografiska expedition på julafton. Så fort man ska ta en bild så flyttar de sig. Man skulle vara snabbare och ha en bättre kamera, säger Anders.
Han tycker att strutsar är exotiska.
–Kul att någon svensk vågar satsa på den här näringen och jag hoppas att det kommer att gå bra för dem.
En annan besökare, som hade barnen med sig, var Caroline Westman.
–Vi kom ganska nära och tyckte att de var stora och kunde springa väldigt fort, säger hon.
Det är sex år sedan Sarah Svensson startade i liten skala. Nu har hon åtta vuxna strutsar, tuppar och hönor, hanar och honor om man så vill, samt ett 20-tal kycklingar. De yngsta kläcktes i oktober förra året.
–Vi har planer på att utöka och hoppas att det ska bli fler strutsfarmar, inte bara i Dalsland utan i hela Sverige, säger hon.
Runt om på stängslen har hon satt upp skyltar om att besökare ska akta sig för att komma för nära eftersom strutsarna ibland blir närgångna.
–De kan nypa till ordentligt och man måste vara försiktig med glasögon och mobiltelefoner.
Äggen kan användas till exempelvis glass och även kött säljs i den lilla gårdsbutiken. Slakten äger dock rum i Ljungskile, berättar Sarah Svensson som tycker det är skönt att inte behöva åka längre än så vid dessa tillfällen.
–Den första frågan som folk har om köttet är hur de ska tillaga det. Är det som fågel eller kyckling? Nej, säger jag då, för det är mer som hjort eller oxfilé. Och det är alltid mört.
Det där med att strutsar brukar stoppa huvudet i sanden då? Något sådant såg vi inte skymten av på lördagens aktivitet.
–De gör gropar för att lägga sina ägg i och då stoppar de huvudet där. Annars tror jag det mest är människor som stoppar huvudet i sanden, säger Sarah Svensson och skrattar.
