Redan vid 15-tiden samlades demonstranterna, hästar, människor och plakat vid Allhem. Polisen hade spärrat av så att demonstrationståget kunde tåga flera varv runt kommunhuset genom centrum till Furåsen och kommunfullmäktiges sammanträde. Budskapet var rädda vår ridklubb.
– Minst 150 personer kunde Carita Blad-Ljungqvist, ordförande i Färgelanda ridklubb räkna in och ett 20-tal hästar.
– Vi vill att Färgelandaborna ska förstå värdet av att ha en ridklubb. Det är som en fritidsgård för hela familjen som har öppet alla dagar. Hon menar att läget är desperat.
– Vi har fått vissa lånelöften av banken men Peter Johansson och Sandvalls Gård vill inte gå med på ett lägre pris än 8 miljoner.
Under veckan har man informerat Färgelandaborna och samlat in flera hundra namnunderskrifter. Många stannar till i centrum och tittar på demonstrationståget. Marta Karlsson har skrivit på protestlista.
– Det är jätteviktigt med ridhuset. Mina barnbarn har gått där och mitt barnbarn Sofie är med i demonstrationståget.
Alva Olsson och Catrin Hedberg 15 år tycker att kommunen bara satsar på mansdominerad sport.
– Hade det varit en fotbollsplan hade de aldrig tvekat.
Vid halvtid är det ryttarbyte sedan drar demonstrationen vidare.
Vid 172:an har polisen spärrat av så att hästar och demonstranter kan ta sig över till Furåsen.
Strax innan sammanträdet började klockan 17 kom politikerna ut med kommunfullmäktiges ordförande Kerstin Fredriksson (S) i spetsen för att ta emot namnunderskrifterna.
Sedan blir det trängsel för att komma in på allmänhetens frågestund som leds av kommunalrådet Ulla Börjesson (S).
Lotta Olsson, vice ordförande i ridklubben, undrade vad kommunen ville att ridklubben skulle göra.
– Det är svårt att svara på, svarade kommunalrådet. Vi måste komma på en alternativ lösning.
Någon undrade var kommunen tyckte att hästarna skulle vara när ridhuset inte fanns.
– Vi får hitta en tillfällig lösning - vara behjälpliga med bete, svarade kommunalrådet.
Något löfte om köp hade hon inte - tvärtom.
– Vi politiker måste ha en god ekonomisk hushållning. Vi kan inte köpa till överpris. Det är omöjligt för oss att ta det beslutet.
Men hon gav ändå ett litet hopp.
– Skulle det visa sig att priset i själva verket blir ett annat då...
