Från mjölkpallen till chefredaktörsposten

Ahlbin föddes i dalsländska Järbo, en liten ort som inte har fler invånare än ett höghus, som Ahlbin själv säger. Hans pappa var bonde, bankman och ordningsvakt. Som bondpojke fick Ahlbin tidigt lära sig mjölkning, hökörning och skogsarbete.

Men han gillade också att skriva långa uppsatser i skolan och började tidigt frilansa för lokala tidningen ELA. Nästa år firar Ahlbin dubbelkalas – dels fyller han 50 år, dels har han då varit anställd i 30 år på Lysekilsposten där farbror Helge en gång i tiden erbjöd honom jobb.

Tidningen är ovanlig på många sätt. Den startades 1905 och hela arbetsstyrkan på tio personer finns i ”Sveriges vackraste tidningshus” mitt i city med strålande havsutsikt. Tidningen kallas också ibland "helgedomen" efter förre chefredaktören Helge Gustafzon som avled förra året. Ett väl sammansvetsat gäng ser till att 2 300 prenumeranter får sin tidning fyra dagar i veckan. Den trycks vid 14-tiden och då står ett 40-tal utbärare redo. De flesta är skolelever som inom en timme ser till att alla prenumeranter i stan får sin tidning. Ahlbin ansvarar för att tryckpressarna går igång väl tajmat med när skolorna slutar.

– Tiotusentals ungdomar från 13 år och uppåt har under årens lopp fått sitt första jobb här, säger Ahlbin. Många kan skryta i sina cv med detta första jobb som öppnat vägen för andra spännande karriärer.

Helge fick uppmärksamhet när han mitt i tidningskrisen och fallande upplagor fick tacka nej till fler prenumeranter. Tidningen blev för populär men täckningen fick inte överstiga 40 procent av hushållen för att få presstöd. Denna märkliga prenumerationsspärr kom att kallas ”lex Helge” bland tidningsutgivare.

Förra året avled den legendariske tidningsägaren Helge Gustafzon, och många frågade sig hur det skulle gå med tidningen. Men alla backade upp brorsonen Ahlbin som nu har stor framgång med sin produkt.

Storformatet ger möjligheter som aldrig en tabloid klarar. Föreningar skulle inte ha råd att annonsera alls om inte LP erbjöd marknadsföringen för en billig peng.

Ahlbin satsar som stadens journalist hårt på sin kärnverksamhet med lokala nyheter. Ett kvällsmöte med Röda korset i stan är viktigare än presidentvalet i USA. Eller som Hagge Geigert sa en gång: "nyheten om att en tant bryter benet på torget i Lysekil är lika viktig i Lysekil som om 4 000 tanter samtidigt bryter benen i Paris". 17 artiklar från ett lokalt fullmäktigemöte där inga andra medier är på plats är ett annat exempel på den lokala förankringen.

Ahlbin är också – liksom farbror Helge på sin tid – på alerten i samhällslivet. Han har tagit initiativet till Musselloppet med över 1 000 löpare varje sommar. Särskilt intresse ägnar han tennisen och inte så lite stolt visar han bilden när han som ordförande i Fiskebäckskils TK delar ut hedersmedlemskap till Björn Borg, som varit där som prisutdelare tre år i rad i tävlingen som bär hans namn.

– Jag blev även utmanad av Björn att spela tennis mot honom, ett minne som jag lever på resten av livet, säger Ahlbin. Han ville ha en sparringpartner inför en uppvisningsturnering i St Tropez veckan därpå och jag ställde givetvis upp. Jag vann de första två bollarna, men sedan tog han över.

– Björn är en fantastisk person, som jag alltid beundrat mycket och det är roligt att jag har fått bli en av hans vänner.

De flesta tidningar har för länge sedan upphört med begravningsreferat. Men inte Lysekilsposten. Där beskrivs utförligt varje begravning, vilka som medverkat och hur den bortgångne hedrats med tal och gåvor.

Nu har Ahlbin flyttat in i den förre chefredaktörens rum – och städat upp. Hans företrädare hade nämligen ett berg av tidningar på bord och kring väggarna.

Ahlbin har en fantastisk utsikt över sin stad och hamn i det pampiga huset. Lysekilsborna ser dagligen chefredaktören på stan med kameran på magen och skriver själv många stora reportage. Han bor ett par kvarter bort och går ofta till redaktionen framåt kvällen när telefonerna är tysta.

Karl-Eric Magnusson