Kyrkoherden vägrar begrava mamman

Trots livslångt medlemskap i Svenska kyrkan får inte Jessica Milkéwitz mamma någon begravning i Lysekil. Hon har blivit kremerad, men vägras begravningsgudstjänst för att kistan saknas. " Jag blev förtvivlad, ledsen och jag grät"

ANNONS
|

Jessicas mamma Eva Milkéwitz trivdes i Lysekil under de tjugo år hon bodde där. Hon älskade Gullmarsfjorden, det salta vattnet och vännerna runt omkring. Hon var medlem i Svenska kyrkan, betalade kyrkoskatt och tyckte om att gå i kyrkan. Men nu säger kyrkoherden Hans Wolfbrandt nej till dotterns önskan om en begravningsceremoni. Anledningen? Att mamma Eva Milkéwitz blivit kremerad. - Han kunde inte förstå varför jag skulle ha en ceremoni i en kyrka och det kunde absolut inte ske med en urna för det stred mot kyrkans riktlinjer, berättar dottern Jessica Milkéwitz. LÄS MER: Kyrkoherden vill inte göra avsteg

ANNONS

Under sista tiden bodde Eva Milkéwitz hos sin dotter i Jämtland. Men eftersom mamman inte hade några andra kopplingar till Jämtland tyckte Jessica Milkéwitz att mamman skulle få återvända till Lysekil. Den lokala begravningsbyrån i Östersund tyckte inte att hennes önskemål var konstigt: en ceremoni i en kyrka i Lysekil och sen askspridning i Gullmarsfjorden kommande vår. Begravningslagen säger att en avliden person ska kremeras eller gravsättas inom en månad. Därför valde Jessica Milkéwitz att kremera sin mor i väntan på våren. Men det beslutet skulle dottern tydligen inte ha tagit. - Hans Wolfbrandt tyckte att jag borde tänkt till innan jag valde att kremera. Jag blev förtvivlad, ledsen och jag grät. Så här i efterhand tycker jag att han kunde ha försökt att stötta och hjälpa mig, säger Jessica Milkéwitz.

Frågan om begravningsgudstjänster med kista eller urna är en så kallad pastoral fråga och beslutas av varje stift. I praktiken finns det dock alltid möjlighet till undantag, så varje pastorat får göra som de vill. Enligt Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation hålls begravningsgudstjänster med urna över hela landet, och de har dessutom ökat i antal under de senaste åren. - Jag tycker inte det känns meningsfullt att hålla en ceremoni här uppe i Jämtland, och särskilt inte när det fåtal släktingar som finns kvar har svårt att ta sig upp hit. Om inte kyrkoherden i Lysekil vill hålla en ceremoni tycker jag att han kan betala tillbaka kyrkoskatten. Men helst vill jag få kontakt med en präst i eller runt Lysekil som kan hjälpa mig att komma vidare, säger Jessica Milkéwitz.

ANNONS

LÄS MER: Allt fler vill sprida askan i havet

ANNONS