Thomas Andersson är polisen i Lysekil med stor framgång i Båtsamverkan väst. Han är också polis med ett hjärta som klappar för allehanda djur. Svanar är inget undantag, även om Thomas Andersson slutligen erkänner att han inte är speciellt kaxig när han hamnar öga mot öga med en överbeskyddande svanmamma eller svanpappa.
– De är ju söta när de går där, i samlad trupp genom Lysekil. Men jag vågar inte gå ur bilen. Jag håller mig på behörigt avstånd och stör dem inte i onödan.
Thomas Andersson berättar att han och hans kollegor i flera års tid, vid nästan exakt samma tidpunkt, får rycka ut och eskortera en mamma och pappa svan med sina ungar på den dryga kilometerlånga livsfarliga resan.
Färden börjar redan vid sjön Tröten. Sedan går den på väl trafikerade gator innan familjen patrullerar ner för Åkerbräckan och det efterlängtade havet.
– De går ju väldigt fint, tätt och tillsammans. Försiktigt. De verkar gilla ordning och reda. Och som polis tycker jag ju också om ordning och reda. Så jag skulle ju helst föredra att de håller sig till gång- och cykelvägar, suckar Thomas Andersson men konstaterar att lagens långa arm inte gäller för familjen svan som struntar fullständigt i även vett och etikett i största allmänhet och i trafikregler i synnerhet.
– Eftersom många ser den här lilla promenaden blir det alltid lite snurrigt i trafiken. Folk vill varna andra bilister så att det inte sker någon olycka.
Mamma och pappa svan brukar promenera till havet med sina ungar mellan sig. Skulle någon ta ett steg ur ledet är antingen mamma och pappa och rättar till.
– Jag och mina kollegor eskorterar dem gärna ner till hamnen, så färden blir trygg för familjen. Men jag skulle aldrig för mitt liv gå ut ur bilen. Aldrig. Då går vi hellre ut med en varning till allmänheten att de ska ta det försiktigt innan familjen guppar i vattnet.
