Slut i Munkedal men premiär i Lysekil

När julen dansades ut på Kungstorget i Lysekil i lördags var det premiär för arrangemanget.

ANNONS
|

I Folkets hus i Munkedal var årets julgranspundring däremot den sista i en mycket lång tradition.

– Det är viktigt att det finns en puls i form av olika inslag i en ort. Nu tar vi ett nytt grepp och dansar ut julen, sa Hasse Ekbrand, företrädare för Lysekils köpmän och den som välkomnade till dansen kring granen.

Den hade fått lov att stå kvar ett par dagar extra när kommunen började plocka bort juldekorationer.

– Vi ska vårda våra högtider och ge nya generationer av vår glädje. Här på torget reser vi midsommarstång varje år. Nu gör vi detta vid Tjugondedag Knut, sa Ekbrand, som hoppades att evenemanget blir en ny Lysekilstradition.

ANNONS

Lite skralt var det dock med uppslutningen när Sylve Robertsson från folkdansgillet sjöng de traditionella dansvisorna. Antalet barn och vuxna blev inte tillräckligt för att sluta ringen.

I Munkedals Folkets hus blev lördagens julgransplundring den sista någonsin som Folkets hus-föreningen arrangerade här och föreningens sista arrangemang över huvud taget i de numera privatägda lokalerna.

– Vi flyttar ut i månadsskiftet januari–februari, berättade ordföranden Håkan Bergqvist.

Dansat ut julen har föreningen gjort i åtminstone drygt 60 år.

– Och jag kommer ihåg att jag var här med mina egna barn för 35 år sedan, sa Anki Savik.

Hon ledde sång och dans, så som hon gjort de senaste 10–15 åren, till dragspelsackompanjemang från Bertil Johansson, Jan Ahlström och Ivan Thuresson.

Barn och vuxna deltog med liv och lust och sjöng " men till nästa år igen kommer han vår gamle vän för det har han lovat" så bra att tomten genast kom tillbaka, med godspåsar till alla barn.

– Jättetråkigt att det är slut på denna tradition, tyckte Ena Järnsveden, en av de vuxna som var på plats.

– Det känns jättetråkigt, instämde Anki Savik.

– Men allt förändras och man får hänga med i förändringarna. Oftast kommer något nytt och bra. Det får vi i alla fall tro.

ANNONS

– Det som har varit bra med detta är att barn och vuxna gjort något tillsammans och att en tradition bevarats. Det är viktigt med traditioner, något som håller människor samman, och det är så det varit här, sa Anki Savik.

ANNONS