En historisk tur i gamla hjulspår

Färden gick på småvägar i en A-Ford från 1931. Då var han 13 år. Nu, exakt 70 år senare, upprepar Normann-Ole Buer barndomsresan från Sandefjord till släktgården i Hedekas.

ANNONS
|

Inez Rössberg Andersson svarar på frågor samtidigt som hon är i full färd med att förbereda onsdagskvällens kalas för den norska släkten. Liknande bestyr sysselsatte hennes farmor för exakt 70 år sedan.

Det är nämligen ett jubilerande ekipage som svänger upp på grusvägen mot Nordby Nedergård i Hedekas under onsdagseftermiddagen. Inez Rössberg Andersson har hängt upp ett blågult band över vägen. Nu ska bandet klippas – som sig bör vid högtidliga tillfällen.Männen flockas nyfiket och släktingarna fotograferar varandra framför den gröna pickupen. Det är 70 år sedan bilen senast var på gården.

Bakom släktens jubileumsresa döljer sig en historia om kärlek, emigrering, hemvändande och krig. – Min farfar Karl föddes 1880 och reste till Sandefjord i Norge för att ta tjänst på en prästgård. Det var ont om arbete i Sverige på den tiden. Vid prästgården träffade han norska Inga och tycke uppstod, berättar Inez Rössberg Andersson.

ANNONS

Men det skulle dröja innan paret kunde slå sig ner i Hedekas. Karl tog tjänst på en valfångstbåt och hamnade i Amerika, med ett världshav mellan sig och Inga. Efter mycket slit arbetade han ihop pengar till en båtbiljett åt Inga. Hon reste ensam över till USA och paret gifte sig där. – Farfar jobbade som gruvarbetare och pengarna som han tjänade skickade hem till Sverige. Här hemma fick min farfars far i uppdrag att köpa en bra gård inför Karl och Ingas hemkomst, berättar Inez Rössberg Andersson.

Väl hemma i Sverige slog sig Karl och Inga ned i Hedekas och bildade familj. Åren gick och andra världskriget bröt ut. – Under kriget, då Norge var ockuperat, kunde farmor Inga inte träffa sina syskon och släktingar från Sandefjord, berättar Inez Rössberg Andersson.

Det var först den 22 juni 1946 som Ingas syskon Magnus och Nora med familjer kunde ge sig ut på den långa färden från Sandefjord via Horten - Moss, Sarpsborg och slutligen över gränsen till Sverige vid Kornsjö. Flaket på gårdsbilen var täckt med en presenning. Därunder satt sju personer. – Bilen blev stoppad vid svenska gränsen eftersom tulltjänstemännen tyckte att det var något skumt. Först trodde tullen att de var flyktingar, berättar Inez Rössberg Andersson.

ANNONS

Bak på flaket satt den då 13-årige Normann-Ole Buer, tillsammans med syskon och kusiner. Förutom Normann-Ole Buer är hans syskon Solveig Fure och Thorbjørg Bure Hansen med på onsdagens resa till Hedekas. – De blir inte yngre. Därför tänkte de att om resan ska göras, ska den göras nu, säger Inez Rössberg Andersson.

Med på resan var den då 19-åriga Solveig Fure. Hon minns resan tydligt. – Den gången tog resan 18 timmar. Väl på svenska sidan gränsen blev vi bjudna på sockerkaka av vänliga svenskar. Det smakade underbart. Vi hade inte smakat på sådana godsaker sedan innan kriget, berättar hon. Efter 1946 har hon tillbringat många somrar i Hedekas. – Jag tycker mycket om Sverige och har många fina minnen härifrån Hedekas. Det här armbandet köpte jag här för två kronor 1946, säger Solveig Fure och visar upp guldlänken runt handleden.

Normann-Ole Buer har under åren totalrenoverat familjens gamla Ford och han betraktar den som en kär gammal vän. – Jag fick lära mig att köra bilen hemma på gården när jag var sju år gammal. Det har tagit mig tolv år att renovera den till nuvarande skick. Bilen är genomgången in i minsta detalj och har varit med i flera veteranbilsuppvisningar. Men det här är första gången sedan 1946 som bilen gör den här långa resan.

ANNONS
ANNONS