Vattenrädd jättehund mirakelräddad med båt

Rolands ögonsten, 70 kilo tunge och 3 år gamle Thore, pustar ut hemma i villan i Munkedal. I går räddades den vattenrädda 3-åringen när han hamnade i det iskalla vattnet. – Han är lika snäll som stor men jag tror inte han minns så mycket av nyårsdagen. Och tur är väl det, för han är inte den smartaste hund jag träffat och har väl inte" alla koppar i skåpet".

ANNONS
|

I dag har husse Roland Kristiansson inga problem med att skämta och till och med småle lite åt dramatiken. Värre var det i går, mitt på nyårsdagen. Då hade Roland lätt att hålla sig för skratt.

Men vi tar det från början.

Roland och hans fru Maria bor i Munkedal. Tillsammans med sina sex hundar njuter de av livet och de fyrbenta vännerna. Fem av hundarna är små behändiga saker, som hyfsat lätt kan bäras under armen eller sitta i knäet. Men så finns även 3-årige grand danoishanen Thore i familjen. En riktig bjässe som väger stadigt stöddiga 70 pannor. Visserligen verkar han tro att även han är en knähund, men blir ideligen varse om att han inte är en mops i kroppen.

ANNONS

– Eller det kanske han inte blir, det är inte den smartaste hund jag känner. Han fattar inte att han är så stor som han är. De som ser honom första gången brukar säga att han ser ut som en ponny eller möjligen en kalv, erkänner husse Roland.

Hur som helst. På nyårsdagen efter lunch pälsade Roland på sig, tog Thore och grekiske "hittehunden" Alfons i varsitt koppel och åkte till Södra Kärnsjön och Sandholmarna. Väl där kopplade han loss hundarna som sprang lösa. Roland berättar att han precis hann tänka att det var väldigt halt.

– Då hör jag en väldans duns och ett splash. Jag fattade direkt att det var Thore som trillat i vattnet.

Aldrig kunde han väl ana att Thore fallit cirka tre meter nedför klipporna, hamnat på en utstickande klippavsats men sakta gled ner mot det iskalla vattnet.

– Han satt redan i vattnet när jag kom fram till klippkanten. Jag ringde min fru och bad henne komma. Men jag insåg att vi aldrig skulle klara att få upp Thore. Så jag ringde SOS och bad räddningstjänstens larmas hit med sin båt.

Med fullt fokus på sin vattenfobiske vän, slet sig Roland själv ner till klippavsatsen för att göra sin fyrbente vän sällskap.

ANNONS

– Jag lovar, han frös så att hans tänder skallrade.

Sin egen vinterjacka drog Roland av sig med ryk och drag och slängde runt Thore så att den även till vardags ganska frusna hunden skulle få upp värmen. Frun kom en stund senare med filtar. Och efter ett tag kom brandmännen med båt på släp och Thore fick mer eller mindre övermannas för att få ombord på båten och räddningen.

– Hade jag inte kommit ner till Thore hade han drunknat. Han var helt apatisk när jag kom. Tack och lov så lever han och tack och lov för räddningstjänsten.

Hemma väntade fler varma filtar på Thore, till och med värmeslingan i golvköket drogs upp på max och fullt fräs för att tina upp jättehunden.

– Han var väldigt medtagen och hade skrapat sig lite på benen. Men det var inget allvarligt.

Lite sömn och god mat - den vanliga torrfodern blandades denna dramatiska dag med husses hämtpizza, och Thore är på benen redan dagen efter.

– Säkert har han glömt hur illa det var. Tur är väl det. Men jag tror det kommer att dröja innan han går med på att badas igen, funderar Roland och erkänner utan omsvep att det inte är tal om några fler hundpromenader vid Sandholmarna.

ANNONS

ANNONS