Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Författare. Bengt Tollesson häpnar över att nomineringsgruppen med bibliotekarier och bokkritiker kände till hans bok. Det ska inte gå, säger han, de andra är yrkesförfattare med stor produktion bakom sig. Men det är fantastiskt roligt.

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Han tävlar om fint romanpris

Han är en av fem nominerade till Barnens romanpris. Men vem som vinner spelar ingen roll för Bengt Tollesson. Viktigast är att boken om vätten Taur och tjejen Nina blir känd och får en publik.

– Att bli nominerad betyder mycket för att biblioteken ska ta in en bok. På så sätt tycker jag att jag redan har vunnit, säger han.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Efter att ha följt en noggrann vägbeskrivning över Orust på allt mindre och steniga vägar kommer vi till slut inte längre.

Djupaste skogen känns det som men bara några steg senare, när vi har rundat Bengt Tollessons röda stuga, har vi plötsligt den allra vackraste utsikt över Kalvöfjorden och ännu längre bort Tjörn.

Här har Bengt Tollesson tillbringat sin barndoms somrar och här bor han själv sedan drygt två år tillbaka.

Det är också härifrån som han har hämtat mycket av inspirationen till sin bok Berättelsen om Taur, från naturen och de spännande historier som en gammal man berättade för honom som barn.

Minst lika mycket kommer från åren som lärare på högstadiet i stadsdelen Gårdsten i Göteborg på 1980- och 90-talen.

– Min tanke när jag började skriva var att det skulle handla om tjejer i Gårdsten och Angered och deras självkänsla. Så det handlar mycket om att få förortsbarn att tro på sig själva och att alla kan göra skillnad. Många som gick ut nian kom inte längre, de träffade en äldre kille och blev med barn. De trodde inte på sig själva, säger han.

– Sedan finns det en parallellhandling på Orust som handlar om att naturen inte är skrämmande utan välkomnande. Det är så många som skriver om varulvar och vampyrer och då blir naturen alltid elak. Jag vill ha fram det andra perspektivet, du är inte tryggare någon gång än när du går i en skog.

Här lever alltså Taur, för övrigt världens siste vätte.

Han slåss för sin överlevnad och uppträder som kille på internet när han och Nina först får kontakt med varandra.

Boken handlar också om utanförskap.

– När jag jobbade i Gårdsten hade vi 81 nationaliteter där.

Under åren som lärare brukade Bengt läsa högt för eleverna, 20 minuter varje morgon.

En favorit som höll både honom och eleverna sysselsatta länge var PAX-böckerna av Åsa Larsson.

Det är jätteviktigt för barn, säger han, att få höra berättelser, det är svårt för dem att själva ta sig in i böckernas värld.

– Men när de har gjort det, blir de bokslukare.

Bengt har fortfarande kontakt med en del av eleverna och flera finns med i böckerna.

– De tycker att det är skoj med boken, de känner igen sig men ingen är 100 procentigt beskriven. Även en del lärare är med.

Efter åren i Gårdsten bytte han bana under 15 år och var bland annat vd för ett företag som utvecklade passersystem för simhallar och muséer.

Men när företaget blev uppköpt var det inte roligt längre.

– Då växte tanken "sälj lägenheten i Göteborg, flytta till Orust och ta tag i din bok"! Så blev det och jag ångrar mig inte en sekund.

Först återvände han till lärarlivet, fick till och med en fast tjänst i Varekil, men från och med i höst blir det bara vikariat. Nu vill han ägna sig åt skrivandet och fler böcker om Taur.

I oktober avgörs vem som vinner Barnens romanpris. Årets jury består av fem barn i Uppsala.

Varje bok kommer att presenteras i varsitt radioprogram.

I ett sista program resonerar sig juryn fram till en vinnare och ringer också upp hen. Förutom äran är det 50 000 kronor.