Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/5

Denna artikel ingår för dig som är kund.

De är havets frivilliga räddare

Allt började med ett benbrott på Hållö. Femton år senare är Sjöräddningssällskapet på Smögen fortfarande alltid redo att ge sig ut när någon behöver hjälp.

På tisdagen veckan före midsommar år 2002 gick larmet i Herbert Rödströms personsökare som han fått några dagar tidigare. Sjöräddningssällskapets verksamhet på Smögen skulle inte invigas förrän på torsdagen men de frivilliga hade redan fått utrustningen och var redo att ge sig av. Och nu var det skarpt läge, en kvinna hade brutit benet på Hållö.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

– Jag ringde en annan i jouren och sa att vi måste skynda oss, vi har fått ett larm, säger Herbert Rödström.

Med båten hämtade de upp ambulanspersonalen och körde ut mot ön. Samtidigt när de kom fram hörde de ambulanshelikoptern.

– Det var sjögång och svårt att komma till, minns Herbert.

Men allt gick bra, den skadade fick åka helikopter till sjukhus och Sjöräddningssällskapet hjälpte till och skjutsade sedan de anhöriga in till Kungshamn.

Det blev deras första uppdrag och sedan har det fortsatt. Sex veckor efter det första uppdraget kom larmet som fick Herbert att inse att han skulle bli kvar som sjöräddare länge.

I helgen ska Sjöräddningssällskapets nya båt invigas. Foto: Daniel Conroy.

– Det var en natt mellan lördag och söndag i början av augusti när nästan hela Orust och Tjörn regnade väck, minns han.

På en utanför Lysekil hade fem unga män blivit strandsatta i åskan. Det dåliga vädret hade slagit ut radarn på Sjöräddningssällskapets båt berättar Herbert.

– Det blixtrade ibland så då såg man lite. Det finns ingen åskledare på båten men vad gör man inte för att rädda liv.

När de kom fram med båten tänder de sökarljuset.

– Det första jag får se är segelbåten, när vi lyser rätt upp på berget hittar vi pojkarna och bogserar in dem till Lysekil.

Veckan efter får stationen på Smögen ett samtal från föräldrarna till de strandsatta killarna.

– De tackade för att vi åkt ut i så dåligt väder och hjälpt till. När jag sedan kom hem till min fru och mina barn sa jag "detta ska jag hålla på med", berättar Herbert med eftertryck.

Och så blev det, Herbert har varit kvar som sjöräddare på Smögen sedan dess och är den ende på stationen som varit med sedan starten. Var fjärde vecka har han jour och då gäller det att dygnet runt vara redo att ge sig ut och ofta i dåligt väder. Inom femton minuter från larmet ska de befinna sig på stationen redo att åka. Herbert är en av ungefär trettio frivilliga sjöräddare på Smögen. Där finns också Elsie Berned som är inne på sitt andra år hos Sjöräddningssällskapet.

– Jag tyckte det verkade intressant och jag gillar att vara på sjön. Jag är född på havet, säger hon och menar det bokstavligt talat.

Med en pappa som arbetade på Thordénrederiet både föddes hon och tillbringade de första åren till sjöss och är faktiskt döpt efter fartyget m/s Elsie Thordén.

– Jag trivs som sjöräddare, säger hon och minns ett uppdrag när deras båt inte kunde komma tillräckligt nära en annan båt som gått på grund. Då fick hon kasta sig i vattnet simma för att komma fram till de två skadade på båten.

Sjöräddningssällskapet är en ideell förening och deras verksamhet drivs av donationer, medlemskap och ideella krafter. De finns tillgängliga året om men det är på sommaren som det är mest att göra. Framförallt handlar det om båtar som gått på grund men de hjälper också till vid olycksfall och annat som kan hända till sjöss.

– Under sommartid kan det handla om två till femton larm per dygn, säger Herbert och pekar på klockan som visar tre på eftermiddagen.

– Och nu närmar vi oss den kritiska punkten.

Har det varit helt stilla och solsken en hel dag brukar de få en hel del larm på eftermiddagarna.

– Om folk inte har druckit tillräckligt med vatten tappar de koncentrationen och kör på grund.

Att stationen fyller femton ska firas på lördag under sjöräddningens dag på Smögen. Då kommer även Kustbevakningen vara på plats och det blir bland annat tävlingar och helikopteruppvisning. Sjöräddningssällskapets nya båt ska också invigas. Dessutom hoppas Sjöräddningssällskapet ragga några fler frivilliga. De blir färre på stationen och är alltid i behov av fler.

Arbetet handlar både om att hjälpa till och få något tillbaka menar Elsie.

– Efter varje uppdrag kommer man tillbaka nöjd.