I de sociala mediernas tidevarv, när foton tas överallt hela tiden, för att skickas härs och tvärs över jordklotet på nolltid, är Hunnebostrands bildarkiv i högsta grad en fysisk träffpunkt för jordnära möten mellan människor och även en samlingsplats för bilder i olika utföranden. Ett urval sitter på väggarna, till exempel förra årets utställning om Udden. Från gömmorna kan även glasplåtar från 1900-talets första hälft plockas fram. Men väldigt många bilder är digitaliserade, vi talar om mellan 13000 och 14000 enligt de aktiva i verksamheten som Bohusläningen träffar denna gråmulna tisdagsförmiddag. Liksom kustorten i stort präglas bildarkivet av årstidernas variationer, där sommaren är intensiv och utåtriktad.
–På Sotekanalens dag är det fullständig invasion här och det är inte bara att folk går in och ut igen. Många stannar till, går runt och tittar. Det är både yngre och äldre, invånare och folk utifrån som bara är på tillfälligt besök eller som har någon relation till Hunnebostrand. En hel del norrmän hittar hit, säger Ulla Turemark.
Fast året runt finns det mycket att stå i. Inte nog med allt material som redan har lämnats in. Det kommer nytt ibland också. Dessutom pågår en föryngring bland de aktiva medlemmarna, berättar Jan Finn som själv tycker att han har skolats in som "prao" på ett föredömligt sätt av de mer erfarna på senare år.
–De yngsta som vi brukar få med är nyblivna pensionärer, säger Göran Henriksson som återkommer till att bildarkivet inte bara ska bevara och dokumentera utan också ge något tillbaka till människor i bygden, till exempel genom årliga utställningar samt skrifter och böcker som återkommande ges ut.
Kanske handlar det om ett ökat behov av socialt umgänge i kombination med meningsfull sysselsättning efter avslutad yrkeskarriär eller möjligen om ett med åldern stegrande intresse av att blicka tillbaka och lära sig mer om hur andra människor hade det förr och reflektera över hur samhället har förändrats.
–Jag har nyss flyttat hit och upptäckte bildarkivet på kanaldagen för ett par år sedan. Det är helt fantastiskt hur mycket man kan lära sig om sin egen ort genom att vara med här, säger Torbjörn Jonsson som har en bakgrund i Stockholm.
Även om digitaliseringen går framåt så finns det alternativ till att sitta vid datorn för folk som vill söka bland arkivbilderna.
–Vi gör papperskopior på allt som vi lägger in digitalt. Det finns hyllmeter med pärmar där alla bilder är numrerade. Folk som inte är datakunniga kan leta där i stället, säger Jarl Fransson.
När blir arkivet färdigt?
–Det blir det aldrig på ett sätt. Men det beror förstås på ambitionsnivå. Vi har ganska mycket obearbetat. Är det så att våra barn och barnbarn blir intresserade så kommer det att finnas jobb för dem också, säger Göran Henriksson.
