Som ättlingar till de minkar som antingen rymt eller släppts ut från minkfarmar, är minkarna som lever vilt i Sverige i dag inte en del av den inhemska faunan.
Populationen måste därför hållas nere genom jakt – annars kan de ställa till med stora problem.
– Det har nog varit lite blandade problem, men folk har upplevt det som tråkigt att de tömmer öarna på sjöfågel. För de är glada i ägg och småfåglar, det är lätta byten, säger Mia Bisther som är vilthandläggare på länsstyrelsen.
Särskilt stora problem med mink har man haft i Sotenäs. Det beror på att kommunen tidigare inhyste flera stora minkfarmer, förklarar Bo Hallgren, före detta chef för miljö- och byggförvaltningen.
– På 80-talet hade vi en sex sju stycken minkfarmer, och det var en del som släpptes ut.
Och det är ingen vacker syn när minkar har dödat en hel ejderkoloni, menar Bo Hallgren. Ända sedan 80-talet har kommunen därför på olika sätt stöttat initiativen till att hålla nere minkbeståndet, något som annars inte är en kommunal uppgift.
– Jag tycker att vi har ett visst moraliskt ansvar att få det gjort, säger Bo Hallgren.
Sedan förra året har två jägare fått viss ekonomisk stöttning från kommunen för att jaga mink ute i skärgården, inom det som klassas som fågelskyddsområden. Till sin hjälp har de ett oväntat redskap: En lövblås.
– Av någon anledning gillar de inte när det blåser på dem, säger Martin Hahne som är en av jägarna.
Egentligen tillåter inte jaktlagen att man använder så kallade "motordrivna anordningar", men länsstyrelsen har möjlighet att bevilja undantag – något som de två jägarna har fått.
För just när det gäller invasiva arter brukar länsstyrelsen vara mer generös i att ge ut tillstånd, uppger Mia Bisther.
Och innan Martin Hahne fick tips om att använda sig av en lövblås var det betydligt krångligare jaga mink.
För att få fram minkarna från sina gryt under stora stenhögar var han bland annat tvungen att bända bort stenarna med ett järnspett. Det var tungt arbete, så med lövblåsen har jakten blivit mycket mer effektiv. Sedan förra året har han och kollegan Kaj Ragnarsson skjutit 41 minkar.
– Man får aldrig bort all mink, men man kan åtminstone hålla nere stammen så att fågeln får en sportlig chans, säger Martin Hahne.
