Ända sedan 80-talet har sjöar, vattendrag och våtmarker regelbundet kalkats i Sverige, för att motverka problemet med försurning.
Orsaken till att sjöar blir sura – får ett lägre pH-värde – är dels utsläppen från trafik och industri, men även skogsbruket har ett delansvar, då ämnen som motverkar försurning förs bort från skogen i samband med att den avverkas.
Och när vattnet i en sjö får ett lägre pH-värde än normalt, påverkar det hela växt- och djurlivet där.
– När det var riktigt surt så fick man utfällning av aluminium ur marken, säger David Holm, som nyligen tagit över ansvaret för kalkningen i Tanums kommun. Det sätter sig i gälarna på fiskarna och påverkar deras andning.
I Tanum har kalkningsarbetet just påbörjat för säsongen, och eftersom det är en stor kommun med många sjöar kommer hela 1300 ton kalk att släppas ut den närmaste tiden – mer än dubbelt så mycket som i till exempel Munkedal.
Kalkensprids ut med bådehelikopter och båt, och för att motverka att det dammar så mycket har man på senare tid börjat använda en mer grovkornig variant.
– Jag var faktiskt vid Härlanda tjärn i Göteborg en gång när de höll på och kalka där med helikopter, berättar David Holm. Det måste ha varit en sort som dammade mycket, för det var som att gå i dimma.
Men även om det skulle kunna vara störande för eventuella badgäster, så har kalkningen faktiskt en effekt.
– Det blir bättre och bättre, mängden kalk som måste släppas ut minskar successivt, säger David Holm.