Tvättid med Andreas T Olsson

Om jag fick leva om mitt liv skulle jag vilja vara en tvättmaskin. Inte nog med att jag alltid skulle vara ren och lukta sköljmedel, jag skulle vara herre över tid och rum.

ANNONS
|

Människan har alltid fascinerats av tiden och haft en ambition att tygla den. Det blev nödvändigt för människan att tvinga in tiden i sekunder och minuter. Jämnt fördelad per timma per dygn per år.

En minut i Färgelanda är lika lång som en minut i New York. Åtminstone i sekunder räknat. Vi säger ofta att tiden inte räcker till. Men det gör den visst. Tiden räcker till alla. Alla har tid. Och tiden har inte bråttom. Den varken lunkar eller rusar. Den går. Och om tiden inte går så fort som man skulle önska, går det inte att gå om tiden.

ANNONS

Tiderna förändras, men tiden står också stilla. Kanske är det därför den motvillige monarken trots allt har valspråket ”för Sverige i tiden”. Man har alltid tiden för sig, även om tiden talar emot en.

Tvättmaskinen står dock över allt det där.

Ty fast att tvättmaskinen är konstruerad av människor som hade reglerade arbetstider och stressrelaterade magsår har tvättmaskinen en egen tideräkning.

Vi upplever det var och en, vecka ut och vecka in, år efter år. Vi släntrar ner till tvättstugan med våra Ikeakassar (i en annan krönika måste jag reda ut hur blev så att hela svenska folket har sin tvätt i Ikeas kassar). Tvättmedel doseras. Sköljmedel dekanteras. Tvätten börjar rulla.

Tvättmaskinen ger oss upplysningen att maskinen kommer att vara klar om 56 minuter.

Jag synkroniserar min klocka, men när jag efter 54 minuter återvänder till tvättstugan är det mirakulöst nog åtta minuter kvar av tvättprogrammet.

Jag börjar ana oråd. Ty de åtta minuter som följer är de längsta åtta minuter jag upplevt och de allra sista två minuterna är evigheten förklädd.

För min tvättmaskin är 56 minuter oftast 62 minuter, men de där extra sex minuterna införlivas i de stadgade 56. Och extraminuterna är inte fördelade på sex extra minuter utan inympade i de 56.

ANNONS

Kanske är det den tjugoandra minuten som blir 25 sekunder längre, den fyrtionde minuten som blir 1,35 kortare och den femtiosjätte som blir fyra minuter längre.

Det är i tvättmaskinens tidvatten som det eviga livet för ett kort ögonblick blir förnimbart. Tvättmaskinen är i själva verket en tidsmaskin som drar ut på sekunder och minuter till bristningsgränsen.

Istället för att sitta och sucka över att tvättmaskinens räkneverk verkar vara tossigt, ska du luta dig tillbaka och njuta av att du har tiden för dig.

Till slut är dock tiden ute och luckan öppnas. Det tråkiga jobbet att sträcka och hänga tar vid.

Men betänk att du snart ska boka en ny tvättid. Din närkontakt med det eviga livet har bara börjat. Du upplever ett rent under med rent under.

ANNONS