30 år sedan kranen föll i Uddevalla

Med ett dån gick den stora bockkranen i backen. På torsdagen var det 30 år sedan.

ANNONS
|

Klockan 13.19 tisdag 4 februari 1986 föll bockkranentill marken i ett moln av damm.

Det tog 14 sekunder. Varvsepoken var slut.

LÄS MER: Så minns vi bockkranen BILDEXTRA

När det stod klart att varvet skulle läggas ner började diskussionerna om vad som skulle hända med bockkranen. Nog skulle det väl gå att sälja den, trodde varvsledningen. Nypriset för en så stor kran var ju 250 miljoner. Ett kinesiskt och ett franskt varv funderade ett tag, men backade ur. Det blev för dyrt. Bara att sänka den stora kranbalken till marken och montera ner benen skulle ta bortåt fyra månader.

ANNONS

Då kom en störtflod av förslag på vad kranen kunde användas till – konferenslokaler och restaurang i kranbalken, vindkraftverk på toppen, en 129 meter hög skidbacke, varvsmuseum, material till den nya bron mellan Sunningen och Sund...

En idé var att bygga en skyskrapa rakt upp genom kranbalken med allt från hotell till myndighetslokaler, bilmuseum, mässhall och idrottshall. Och det bildades en förening som hette Rädda bockkranen.

Men förslagen stupade på att de antingen var orealistiska eller för dyra. Volvo pressade på och ville in på området. Till slut tog varvsledningen beslutet att bockkranen skulle skrotas.

LÄS MER: Så var det att jobba på bockkranen BILDEXTRA

Hösten 1985 får företaget Gårda-Johan skrotuppdraget.

Ingenjören Sven-Ivar Ström, som varit platschef när bockkranen byggdes, och hans kollega Kent Adolfsson, utses till ansvariga för rivningen. De räknar i månader, tar hjälp av experter, bygger modeller och gör otaliga experiment.

En idé är att fälla kranen ut i vattnet, men då riskerar delar av staden att översvämmas.

En annan tanke är att lägga ner den med hjälp av helikoptrar, men då behövs det 5 000 helikoptrar.

Till slut bestämmer de sig för att använda sig av gångjärnsprincipen och fälla kranen i dess längdriktning. Med modellens hjälp testar de rivningen 200 gånger.

ANNONS

”Gångjärnet” sattes högst upp vid kranbalken på det fasta benet som skars av på ena sidan och hölls på plats med en tillfällig infästning. Vid det andra benfästet höll en bult ihop balk och ben. Fem kilometer vajrar spändes diagonalt mellan benen och balken för att staga kranen.

Vid fällningen ska den stora balken dras västerut tills axeln brister och kranen faller av sin egen tyngd. Med den metoden kan man också stoppa fällningen om något skulle gå snett. Sven-Ivar Ström räknar på vad som händer när kranen faller till marken. I nedslagsögonblicket blir hastigheten 45 kilometer i timman och kranen ökar sin vikt tio gånger om, till cirka 60 000 ton. Sörvikshallen rivs för att ge plats åt fällningen. Marken förstärks med 4,5 kilometer pålar av räls och sex tio meter höga sprängstenhögar läggs ut som stötdämpare.

När alla tester är klara bestäms fällningen till den 29 januari. Men den dagen blåser det 16 sekundmeter. Kranen får respit till tisdag den 4 februari klockan 13.

Dagen kommer med klart väder och svag vind. Alla förberedelser är klara när det plötsligt blir strömavbrott, men strömmen är strax tillbaka. Stora delar av varvsområdet stängs av. Strax före klockan ett stoppas trafiken på E 6 mellan Brattåsmotet och Kurverödsleden. Tågtrafiken stoppas. En bogserbåt ligger i hamnen för att hindra att nyfikna kommer sjövägen.

ANNONS

Redan vid elvatiden börjar folk dra sig mot Skeppsviken för att vara säkra på att få en bra plats. Gatukontoret har plogat vägarna för att det ska gå lättare att ta sig fram. Snart står tiotusentals åskådare på Skeppsviken, Bodele, Gustafsberg, Lövåsberget, Södra hamnen och Skansberget och andra utsiktspunkter runt om i staden.

Varvsarbetarna samlas på bergsklackarna nedanför Blåkulla där militären och Skärets SS serverar korv och kaffe. Radio Trestad sänder direkt. Och ordningspolisen får gripa in vid Thordéngården när publiken blir alltför ivrig i sin jakt på en bra utsiktsplats.

På parkettplats på varvskontorets tak står speciellt inbjudna gäster från hela landet och massmedia. En av dem var Bohusläningens reporter Tommy Hermansson, då reporter, men senare chefredaktör och vd för Bohusläningen.

– Man blev lite tagen. Det var en stark symbolik i fällningen. Vi hade ju bevakat hela varvsnedläggningen och in i det sista närt ett hopp att varvet skulle överleva, säger Tommy Hermansson.

LÄS MER: Våra bilder av fallet

Bohusläningen har fyra reportrar och tre fotografer i arbete runt om i stan. Fotografen Lasse Edwartz står hos varvsarbetarna, Bengt Öberg bland åskådarna i Skeppsviken och Gösta Axelsson sitter i en hyrd helikopter för att kunna ta bilder i färg från ovan. 1986 var det en omständlig procedur att få en färgbild i tidningen.

ANNONS

– Helikoptern körde fotograf och film till Lysekil där filmen framkallades och separerades och sen tillbaka till redaktionen igen för att vi skulle få en färgbild på kranen till sidan ett, minns Tommy Hermansson.

Klockan blir 13. Minuterna segar sig fram. Klockan blir kvart över. Ska kranen aldrig falla? Men så anas en rörelse. Vajrarna slakar. Sakta, sakta förskjuts den stora kranbalken åt väster.

Klockan 13.19 brister den försvagade axeln. Det tar 14 sekunder för bockkranen att nå marken. Det dånar till, rister lite i backen. Några sekunder senare stiger ett moln av damm som döljer de förvridna resterna av den nästan 200 meter långa kranbalken.

Det är bara på varvskontorets tak som det applåderas. Gästerna är imponerade av fällningen som gick perfekt.

Varvsarbetarna gör sig redo att gå tillbaka till jobbet. Det finns fortfarande en båt att bygga klar och så ska det röjas upp efter rivningen.

– Man skulle haft sorgband. Det känns som en väns avrättning, säger varvsarbetaren Reima Purp till Bohusläningens reporter.

Sen fnyser han åt alla jippon kring fällningen, tittar på resterna och konstaterar;

– Nu är det bara en hög med skrot.

TV: "När horisonten förändrades"

Skrotvärdet på bockkranen beräknades till 2,5 miljoner kr. Det var hög kvalité på stålet. Det mesta kapades upp och gick till gjuterier och stålverk för återvinning, annat användes inom offshoreindustrin.

ANNONS

Men allt är inte borta. Två traversbalkar finns i en bro i Storsjön i Jämtland och ett 80 meter långt kranben bogserades till Lysekil. Nu ligger det som kaj och vågbrytare och är en del av båtbryggan i Havsbadshamnen.

Redan till 25-årsminnet gjorde Bohusläningen en tillbakablick på dagen som satte punkt för varvseran - och på de som jobbade med den.

Läs några av våra texter och se våra och läsarnas bilder och filmer igen i vår artikelserie.

Har du fler bilder eller filmer? Mejla till 99000@bohuslaningen.se

Kranfakta

Byggår: december 1975 till december -76

Tillverkare: PHB i Köln, Västtyskland

Vikt: Egenvikt 5 880 ton. Kranbalken vägde 3 000 ton

Längd: 185 meter. Kranbanans längd 528 meter. Arbetsyta 8,24 hektar

Höjd: Högsta punkt 135 meter, kranbalken 127,5 meter i överkant. Balkens bredd 13,5 meter.

Motorer: 16 kranåkmotorer, 3 huvudlyftmotorer, samt 3 åkmotorer

Fälldes: Tisdag 4 januari kl 13.19

ANNONS