När yrkesfisket förändras från kustnära fiske till storsjöfiske och större båtar, lämnas flera små båtar vind för våg kvar i hamnen. Deras ägare har sålt sin fiskerätt/fiskekvot till större fiskeföretag och båten till i förekommande fall utländska köpare.
Fyra fiskebåtar som sålts till utländska ägare har blivit kvar vid Guleskärskajen i Kungshamn. Tre av dem utgör nu ett miljöhot. Kommunen tycker sig vara bakbunden och har ingen juridisk rätt att flytta båtarna och skriver därför till flera riksdagsledamöter och ber om hjälp.
Kommunledningen berättar dessutom, att båtarna kan komma att kosta skattebetalarna stora pengar och att en lagändring är nödvändig för att kunna åtgärda problemet, utan att åka på skadestånd.
Tre gamla fiskebåtar som lämnats åt sitt öde vid Guleskärskajen, kan kosta skattebetalarna miljoner. Båtarnas förra ägare har agerat på samma sätt. Båtarnas nya ägare låter den gamla båten ligga kvar i allt sämre skick.
– Vi känner oss maktlösa. En av de tre båtar som ligger kvar här måste länspumpas dygnet runt. Men vi kan ändå med laglig rätt flytta båtarna utan ägarnas medgivande. De finns i utlandet och är omöjliga att få kontakt med, säger Roland Mattsson (M).
Han är ordförande för kommunstyrelsens tekniska utskott och den som möter juristerna i de tvistemål som uppstår mellan båtägare och kommunen. Det är också han som tillsammans med kommunchefen Maria Vikingsson skrivit till riksdagen och ber om hjälp.
– Det är inte rimligt att man bara ska kunna lämna båtarna här utan ansvar. Den båt som sjönk vid kajen och som bärgades från botten hösten 2015 kostade oss 900 000 kronor i åtgärder. Vi försöker kräva den lettiske ägaren på beloppet, säger Mattsson.
Kommunen har inte laglig rätt, konstaterar han, att flytta båtarna som ligger vid kajen och blir allt sämre, utan ägarnas medgivande. Men att få tag på dem som påstås ha köpt fiskebåtarna, har visat sig i stort sett omöjligt. I brevet till riskdagsledamöterna (Jan-Olof Larsson (S), Lars Tysklind (L) och Lars-Arne Staxäng (M)) på bohusbänken, ber kommunen därför om lagändring.
– Regelverket måste förändras, så att kommunen har möjlighet att besluta om flytt av båtar, när de utgör en risk, utan att beskyllas för egenmäktigt förfarande.
Riksdagsledamöterna från Bohuslän ställer upp bakom oron från Sotenäs.
– Den här frågan om skrotbåtarna har fått ta alldeles för lång tid utan konkreta åtgärder, säger Lars Tysklind (L) från Strömstad.
Han tänker ställa en fråga om detta till Miljödepartementet och lyfta den också Havs- pch vattenmyndighetens insynsråd där han är ledamot, berättar han.
Jan-Olof Larsson (S) från Kungshamn har redan agerat och skrivit till justitie- och migrationsministern Morgan Johansson (S). I brevet kallar han det läge som bland andra Sotenäs kommun hamnat i förhållande till skrotbåtarnas ägare, för "moment 22".
Han har också ställt en fråga till statsrådet Anna Johansson (S) om hur hon ser på införandet av båtregister som skulle kunna underlätta för kommunerna som vill städa bort övergivna båtar.
– Varken S-regeringar eller alliansen har lycktas rätta till det här problemet för kommunerna med sjunkande båtar som ingen vet vem som äger, men som de ändå inte har rätt att ta bort. Nu måste något göras och vi talar inte om nästa år. Vi talar om nu omedelbart, menar Jan-Olof Larsson.
Fakta: Orsaken till skrotbåtar
När det blev tillåtet att handla med fiskkvoter, kunde mindre fiskefartygs ägare sälja sin tillåtna fiskekvot som baserats hur mycket man fiskat in de tidigare år.
Plötsligt fick fiskerätten ett värde och mindre fiskeföretag kunde sälja rätten till större och få bra betalt. Men vem vill ha en nedsliten fiskebåt utan tillstånd att fiska?
Det påstås att man företrädesvis i öststaterna skulle vara intresserade av gamla nedslitna fiskebåtar. Ägarna till dem har följaktligen sålt båtarna och slipper därmed själva ta hand om dem. Sotenäs kommun har däremot haft svårt att hitta de nya ägarna.
