Arkitekten Emma Richardsdotter Bergström njuter över sitt förstlingsverk. Hon har varit med på bygget ända sedan starten i juni och sett hur det hon ritat på papper vuxit till ett riktigt hus.
Arkitekten Emma Richardsdotter Bergström njuter över sitt förstlingsverk. Hon har varit med på bygget ända sedan starten i juni och sett hur det hon ritat på papper vuxit till ett riktigt hus.

Examensarbetet blev ett drömhus

Nu är Emma Richardsdotters examensarbete ett färdigt hus. På berget vid Ulvesund håller snickarna på med inredningen och spikar brädor på fasaden och Emma har följt sitt bygge hela tiden . – Jag har lärt mig mycket under tiden, säger Emma Richardsdotter.

ANNONS
|

Bohusläningen berättade om Emma Richardsdotter och hennes examensarbete som arkitekt i ett reportage i juni. Då var hon med och gjöt bottenplattan på villan som hon ritat åt Ann och Mårten Palm i Ljungskile.

Emma hade studerat den gamla sommarstugetomten på berget vid Ulvesund och ritat ett hus med utsikt över Ljungskileviken åt ena hållet och utsikt över ängar och åkrar åt det andra. Hus passades in på den bergiga tomten och tog vara på utsikten både över vattnet och ängarna. Dessutom är det ett passivhus som drar minimalt med energi.

Själv har hon nu startat egen arkitektfirma och tillsammans med sambon flyttat in i ett hus på andra sidan Ljungskileviken. Hemifrån har hon full insyn över ”sitt hus” på Ulvesund.

ANNONS

– Jag känner mig stolt när jag ser huset. Tänk att det var någon som vågade låta en ung arkitekt rita sitt drömhus, säger Emma Richardsdotter.

Hon är noga med att berömma det skickliga yrkesfolket som är med och bygger huset.

– Snickare, rörmokare, elektriker och plattsättare – alla är mina samarbetspartners och alla är måna om att det ska bli bra. Och vi lär av varandra, säger Emma Richardsdotter.

I Sverige är det ganska ovanligt att en arkitekt arbetar så nära hantverkarna som Emma gör. Det är däremot vanligt i till exempel Danmark och Tyskland. Det ställer krav både på henne och hantverkarna att lära sig jobba tillsammans mot ett gemensamt mål.

Emma visar runt i huset där det är varmt och gott trots att det fortfarande är en byggarbetsplats. Golvvärmen är visserligen inkopplad, men det är de nästan 50 cm tjocka väggarna som gör att huset behåller värmen.

– Det finns braskaminer också, men de är bara till för myseldning, förklarar Emma Richardsdotter.

På utsidan håller snickarna på att sätta upp den järnvitriolade fasaden. Eftersom lockläkten sitter under fasadbrädorna har brädorna olika bredd för att det ska gå jämnt ut under fönster och vid knutarna. Det ger fasaden extra liv och snickarna extra jobb med att mäta och räkna och mäta och räkna igen.

ANNONS

I början på februari räknar Emma Richardsdotter med att ”hennes hus” ska vara inflyttningsklart. Hon arbetar redan med att skissa på två andra bostadshus.

– De kommer inte att se ut som det här huset. Man måste tänka annorlunda och på vilken karaktär området har. Huset ska inte se ut som en främmande fågel.

Ett drömprojektet är att få vara med och utveckla de planerade husen på Ulvesund och Ulvön.

– Då måste man tänka till. Byggnaderna ska ju fungera i landskapet även om 100 år. Jag undrar om jag vågar ringa fastighetsägaren och föreslå..., funderar Emma Richardsdotter medan hon återgår till att spika spont på bottenvåningen.

ANNONS