Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Fascinerar. Intresset för att göra program om Michael Boatwright har varit stort. Den 27 augusti kommer ett radioprogram i P4.

Denna artikel ingår för dig som är kund.

"Han ville vara som en vanlig människa"

Om några dagar sänder P4 Dokumentär ett program om Michael Boatwright, mannen utan minne, som kom att tillbringa sin sista tid i Uddevalla. Han kom hit via Eva Espling och hon intervjuas i programmet.

– Jag tycker att det blev ett respektfullt program. Jag hoppas att jag har kunnat göra det som han hade velat, visa att han ville vara en vanlig människa. Jag är väldigt glad över att man tog med så mycket om det positiva i Uddevalla, att Michael kände sig trygg här, säger Eva, som har hört programmet som redan ligger ute även om det inte sänds förrän den 27 augusti.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Det tog sig många uttryck och kanske inte alltid så som vi andra tänker på det.

– Han älskade att gå till ICA Spara som låg där han bodde, för kassörskan log alltid mot honom när han kom och det fick honom att känna sig som en vanlig människa. Han sade ofta "en vanlig människa".

– Och han var inne på rådhuset och pratade med Sten där, och ingen tog upp röran som var runt honom utan han var en person som alla andra.

I programmet berättas om en dam med hundar som Michael brukade möta på gatan.

– I början såg han ner i marken, sedan tittade han upp mer och mer och så började de prata, hon blev en jätteviktig människa, för honom blev det jätteviktigt att våga möta andra människors blickar utan att vara rädd för att de skulle behandla honom som konstig.

Eva Espling har fått massor av erbjudanden från amerikanska journalister om att berätta om Michael. Hon har tackat nej till alla.
– För mig är det viktigt att det inte kommer någon amerikan för att tjäna pengar på honom. Han fick fantastiska ekonomiska erbjudanden som han tackade nej till, det var inte viktigt, han ville vara en vanlig människa.

– Radiojournalisten gjorde det för att beskriva något som blev väldigt stort för allmänheten men som handlade om en vanlig människa. Då tänkte jag om jag gör det här så stoppar jag lite av dem som vill tjäna pengar.

Hur var det att höra programmet?

– När jag hörde Michaels röst tänkte jag "nu är det tre år sedan i augusti som han kom". På allvar, jag vet inte om man någonsin kommer över att någon som man bryr sig om, beslutar sig för att avsluta sitt liv, man bär med sig det som en skugga på något vis.

– Jag tänker mer på Michael nu än när han var i Uddevalla. Den här sorgen och hjälplöshetskänslan över att man inte kunde göra något eller inte gjorde tillräckligt. Och att jag skulle ha tvingat polisen att gå dit fler gånger. Det blir som ett sorgsamt malande i hjärnan.

– Jag tror att han kände att först jag och Per Nyberg, en frilansjournalist som hjälpte oss väldigt mycket, och sedan Uddevalla, räddade honom för han fick komma hem. Sedan kom han inte längre och det var det han skrev i sitt avskedsbrev "jag kommer inte längre".