Vandring. Ljungskile hembygdsförening ordnade vandring till Svenshögen utmed Kungsvägen från 1600-talet. Håll utkik för andra guidningar på 
www.ljungskileorten.se. På bilden kvällens guide, Bengt Hällhag, 81, från Svenshögen. Bredvid Ingrid Kennborn, 62, som höll i vandringen.
Vandring. Ljungskile hembygdsförening ordnade vandring till Svenshögen utmed Kungsvägen från 1600-talet. Håll utkik för andra guidningar på 
www.ljungskileorten.se. På bilden kvällens guide, Bengt Hällhag, 81, från Svenshögen. Bredvid Ingrid Kennborn, 62, som höll i vandringen.

Kungsvägen – där soldaterna marscherade

Känner du till Kungsvägen från 1600-talet?

ANNONS
|

Bohusläningen hängde med hembygdsföreningen på kvällsvandring.

Ett tjugotal människor sluter upp i kvällsljuset på en parkering i centrala Ljungs­kile.

Det ska historiepromeneras.

– Intresset för rötterna vakna mer ju äldre man blir, säger Renée Bengtsson, 64, från hembygdsföreningen.

Ingrid Kennborn, 62, håller i turen. Hon berättar att vi ska uppleva gårdar, minnen och en kanonkula på de gamla vägarna mot Svenshögen.

– Det är väldigt spännande med vägar. De står för kommunikation, utveckling och handel, säger Ingrid.

Mellan promenaderna kör vi bil, och första stoppet sker i Kvatroneröd, vid Bråten.

Byggdes för hand

Vi står precis vid en bit av Kungsvägen, en helt vanlig grusväg på landet med en remsa gräs i mitten.

ANNONS

Den byggdes efter Roskildefreden 1658, berättar Bengt Hällhag, 81.

”Bengt i Kalvhagen” från Ucklums hembygdsförening är dagens guide.

Vägjobbet gjordes för hand, men som hjälp hade man kommit på att sätta järnbeslag på spadarna.

Den kungliga och historiska gatan löpte från Helsingborg till Svinesund. Tiotusentals soldater marscherade mot gränsen för att hålla ställningarna mot norskar och danskar.

En postdiligens gick också här, och på gästgiverierna kunde resenärerna övernatta, köpa mat och byta hästar.

Vägen ser ut att växa igen, vilket hänt på många andra håll.

– Det gäller att ung­domarna springer här, skrattar en av vandrarna.

Renée Bengtsson växte fridfullt upp här i Bråten. Familjen hade hönor, vedspis, äppelträd och en hushållsgris som slaktades till jul. Vattnet hämtades i brunnen.

– Så mycket vatten jag ­burit i Höganäskrus, minns hon.

Nästa gång stannar vår ­historiekaravan nära den gamla skolan i Kvatroneröd.

Där fick Bengt Hällhag kvarsittning 1939, eftersom lärarinnan inte gillade hans dialekt.

Tvärsöver landsvägen ligger den röda gården Lyckan, på vilken en kanonkula som hittats på tomten.

Kan den vara Karl den tolftes?

– Man hade sådana till att mala senap, föreslår Bengt som lösning på mysteriet.

Men en kanonkula känns som ett naturligt fynd. En smedja låg i backen, och Kungsvägen passerar precis här.

ANNONS

Bohusläningen måste vika av, och sällskapet promenerar vidare i historien över Berg till Hällesås.

ANNONS