Ny gångbro till Kalvön invigd

Ett av syftena med reservatet är att främja rekreation.– Vi hjälper friluftslivet rätt så rejält på traven med den nya spången, säger Bengt Larsson på Västkuststiftelsen.

ANNONS
|

Han knyter en röd livlina mellan räckena till två brosektioner.

– Det går en röd tråd genom allt vi gör och vi vill knyta ihop i stället för att klippa isär, säger han.

Patrik Wingård från Västkuststiftelsen blåser i ett så kallat spelhorn, tillverkat av kohorn, och så är gångbron invigd.

Det har länge varit aktuellt att byta ut den gamla bron, som var angripen av skeppsmask. Västkuststiftelsen har sökt pengar från Naturvårdsverket i flera år och i år blev det äntligen pengar över för friluftssatsningar.

– Vi ser en trend att folk vill komma ut och röra på sig. Nu blir det lättare att ta sig ut hit även för dem som inte har båt, säger Bengt Larsson.

ANNONS

Den gamla bron var lägre än den nya och vattenståndet kan variera ganska mycket.

– Hade man otur kunde bron vara under vattenytan när man varit på ön och skulle tillbaka.

Bron är byggd av lokala entreprenörer och har kostat cirka 500 000 kronor. På vissa ställen, där bottnen är lerig, har stolparna slagits ner till sju meters djup.

Bengt Larsson är bosatt i Uddevalla och har tillbringat många nätter på ön som barn, när familjen gjorde utflykter med båten.

– Det är ett fantastiskt ställe att besöka. Det är som Uddevalla kommun i miniatyr, från storskog till öppen betesmark, salta strandängar och jättefina badstränder. Vi hoppas att fler ska komma hit nu. Man kan gott och väl spendera en hel dag här, säger han.

För den som vill ta sig runt ön finns ett system av stigar. Längs vägen har Västkuststiftelsen satt upp skyltar om öns historia, i samarbete med hembygdsföreningen. Här finns två stenåldersboplatser och ett gravfält från järnåldern. Det visar att människor har bott på Kalvön under lång tid.

Torp, torpruiner och lämningar från ett trankokeri härrör från sillperioderna på 17- och 1800-talet. Skyltarna beskriver torparnas levnadsöden.

– Det finns en del dråpliga historier. En av kustskepparna som bodde här hade ett svårt temperament. När han fraktat varor till Lysekil ville han fira och blev lite överförfriskad. Polisen skulle haffa honom, men det slutade med att skepparen tog polisen som ofrivillig passagerare och seglade vidare, berättar Bengt Larsson.

ANNONS

Under vandringen kan det också hända att du möter en häst. Här går djuren fritt och betar, som de gjorde förr. Det hindrar igenväxning och gynnar artrikedomen. Här är det tomtmarken som stängslas in.

Roland Arvidsson är djurhållare och sköter röjning och stängsling på ön.

– Jag har nordsvenska unghingstar som går fritt över hela ön. Närmare en vildhäst kommer de inte. Det är fantastiskt bra, säger han.

Varje år röjer stiftelsen bort al och andra buskar för att hålla strandängarna öppna. Det gör dem mer intressanta för vadarfåglar som sträcker här på vår och höst.

Men barrskogen på den kuperade ön får utvecklas fritt till en riktig, orörd gammelskog. Där trivs bland annat sällsynta skägglavar.

– Död ved är det vi saknar mest i naturen. Här får döda träd stå kvar tills de faller. Vi röjer bara runt stigarna, säger Bengt Larsson.

ANNONS