Mångårigt arbete. 2001 började Lennart Andersson det tidsödande jobbet med att sortera och gå igenom alla de tusentals bilder han tagit från olyckor och bärgningar. Nu är resultatet av hans och hustru Birgits mödor klart - historien om Rikstvåans Service.
Mångårigt arbete. 2001 började Lennart Andersson det tidsödande jobbet med att sortera och gå igenom alla de tusentals bilder han tagit från olyckor och bärgningar. Nu är resultatet av hans och hustru Birgits mödor klart - historien om Rikstvåans Service.

Rikstvåan - en lång historia på vägen

De bärgade bilar, de räddade kossor, de jagade kycklingar. Historien om Rikstvåans Service är historien om en fotobiten lanthandlarpojk, bilismens genombrott och vikten av att aldrig låta sig förhärdas.

ANNONS
|

Vi sitter hemma hos Lennart och Birgit Andersson i deras mysiga villa utanför Ljungskile. På bordet framför dem, skälet till vårt besök. Historien om 21-åringen som valde bort lanthandeln för att i stället starta räddningsföretag och bli bilbärgare.

På 247 rikt fotoillustrerade sidor tas läsaren med på en tidsresa som börjar vid Åsen på tidigt 50-tal.

Titeln på boken skrev sig förmodligen nästan själv – Det ska bärgas i tid.

Olyckskurva Vikten av tidiga räddnings- och bärgningsinsatser hade Lennart Andersson med sig från barnsben. Utanför föräldrarnas handelsbod fanns en olyckskurva som med tiden blev rikskänd.

Kurvan på dåvarande rikstvåan var feldoserad, vilket ortens trafikanter väl visste och därför i god tid släppte upp gaspedalen. Men för utsocknes var det värre. Många brakade därför in i vägräcket, eller genom det eller kom att glida längs med det för att hamna i diket när räcket tog slut.

ANNONS

Fotointresserad Den fotointresserade tonåringen Lennart hade börjat hjälpa till i affären. När det inträffade en olycka, vilket hände flera gånger i veckan, hörde han braket och sprang ut för att hjälpa till och fotografera.

Till sist blev olyckorna så många att myndigheterna agerade. Vägen byggdes om 1955 och flyttades österut ett par hundra meter.

Men redan ett år tidigare hade Lennart Andersson startat Rikstvåans service. Han hade insett behovet av ett bärgnings- och räddningsföretag när bilismen erövrade landet.

Redan då hade han börjat bygga upp ett snabbt växande bildarkiv. Bilder från trafikolyckor kom att kompletteras med fotografier från olika räddningsinsatser.

Verksamheten expanderade och kom som mest hade företaget tolv anställda. 1987, när endast Lennart, Birgit och sonen Janne var kvar som heltidsanställda togs beslutet att avyttra bärgningsverksamheten.

Trion drev företaget vidare, nu med inriktning mot lås och säkerhet. Rikstvåans Låsservice är ett renodlat familjeföretag.

Tre generationer Där arbetar i dag tre generationer Johansson, mamma Birgit, sonen Janne och sondottern Lena. Den sistnämnda erövrade titeln låsmästare 2007.

Lennart och Birgit Andersson skulle förmodligen kunna berätta i timmar om alla dramatiska olycklarm och händelser med mer eller mindre lycklig utgång. Olyckorna har skördat liv i flera fall och skapat livslångt lidande för ännu fler.

ANNONS

Men han vill hellre tala om dramatik som fått en positiv upplösning. Som när en liten ponny 1973 hade ramlat ner i en nio meter djup brunn i Lilla Edet.

I samarbete med brandkåren, som länspumpade brunnen lyckades räddningsmanskapet efter två timmars arbete få upp hästen som var oskadd.

– Att se glädjen i den lilla flickans ögon är ett av mitt bärgningslivs gladaste ögonblick, minns Lennart.

Många hästar och kor fick hjälpas upp ur mossar och blöthål under två och ett halvt decennium.

Jagade fjäderfä Men jakt på fjäderfä ingick också bland uppdragen. Även detta i nådens år 1973

En lastbil hade kört av vägen vid Berg utanför Ljungskile. Lasten, burar med åtta tusen kycklingar, hamnade i terrängen. Flera burar sprack och kycklingarna gav sig ut i friheten.

Lennart Andersson minns ett jobbigt räddningsarbete med mycket springande och ett oerhört kacklande. Bortsett från något hundratal döda och skadade fjäderfän kunde hela den bevingade lasten återbördas.

Han lever numera pensionärsliv medan hustru Birgit fortfarande i familjeföretaget inne i Uddevalla.

– Men jag hålller på att gå ned till heltid, säger hon med ett skratt.

Varken Birgit eller Lennart vet hur många olyckor som företagets personal har assisterat vid.

Det rör sig givetvis om tusentals, mer eller mindre allvarliga incidenter.

ANNONS

Jag undrar om man inte med åren blir avtrubbad efter alla dessa upplevelser med döda, skadade och chockade människor.

– Man får ju inte bli förhärdad och jag tror inte att man kan vänja sig, säger Lennart. Och när det är barn inblandade går det aldrig att vänja sig.

– Jag har kommit till många olycksplatser där föraren stått och varit olycklig över sin förstörda bil, säger Lennart. Men då har jag tagit mig tid och sagt att du lever ju, du är ju oskadad och att det är det som är viktigt.

– En skadad bil blir ju en försäkringsfråga men ett liv kan inte ersättas.

ANNONS