Slutet för solskensdiplomatin

Har diplomatin fortfarande en chans? Efter Kinas besked att alla alternativ är uttömda ser det dystert ut. Inga tecken tyder på att Nordkorea frivilligt ger upp utvecklingen av kärnvapen.

ANNONS
|

Grannlandet Sydkorea satsade länge på solskensdiplomatin. Den innebar att kontakter på olika nivåer skulle smälta isen mellan nord och syd. Familjeåterförening var ett projekt som antogs kunna öppna upp, möjligheten för kidnappade japanska barn att återknyta med sina föräldrar ett annat.

Men inte ens på det mänskliga planet blev det den lättnad som eftersträvats. Människor i nord och syd – som splittrats av kriget – fick möjlighet att ses några timmar i Nordkorea. Hjärtskärande scener utspelade sig när de träffades för att sedan återigen skiljas när sydkoreanerna åkte hem och nordkoreanerna tvingades vara kvar.

Kidnappningarna av japanska barn tillhör det mest bisarra som Nordkorea ägnat sig åt. Nordkoreanska agenter överföll barn i Japan för att snabbt föra dem i väntade båtar till Nordkorea. Där var tanken att barnen skulle lära ut japanska till agenter – som skulle infiltrera det japanska samhället – och även berätta om Japans traditioner.

ANNONS

När de första uppgifterna kom om kidnappningarna avfärdades de som otroliga historier, avsedda att misskreditera Nordkorea. Men till sist erkände Nordkorea de faktiska omständigheterna och några nu vuxna barn har kunnat återvända till sina föräldrar i Japan.

Men Sydkorea har börjat tappa hoppet om förändring i Nordkorea. Sydkorea fruktar också Nordkoreas kärnvapen och de kemiska stridsmedel som Nordkorea antas ha placerat vid den 38:e breddgraden som utgör stilleståndslinjen från Koreakriget.

De kemiska vapnen, till vilka sarin hör, innebär att hotbilden mot syd är allvarligt även utan kärnvapen.

USA har ägnat sig åt en diplomati där tålamod varit det centrala begreppet. Enligt den idén skulle Nordkorea långsamt nedmontera sig själv mot ett mer demokratiskt styrelseskick om det fanns fler morötter och färre piskor. En del i detta är att Nordkorea skulle erbjudas hjälp med utveckling av fredlig kärnkraft i utbyte mot att kärnvapenprogrammet skrotades. Detta har inte lyckats och Nordkorea antas nu förfoga över kärnstridsspetsar och provskjuter kontinuerligt robotar för att testa kapacitet och räckvidd. Amerikanska territoriet Guam är målet för missilerna med längre räckvidd, de kan på sikt utvecklas så att de når den amerikanska västkusten. Medeldistansrobotar har redan flugit över Japan och kortdistansrobotar är avsedda för Sydkorea. Slagfältskärnvapen – som enkelt kan förflyttas på marken – är redan ett nordkoreanskt alternativ som finns med i krigsstrategin.

ANNONS

President Donald Trump har sagt att tålamodets tid är över när det gäller Nordkorea. Han har uppmanat Kina att ta till de medel som nationen förfogar över för att få den nordkoreanska regimen att ge upp kärnvapen. Kina har under senare år dragit åt tumskruven allt hårdare och det är rimligt att tro den kinesiska ledningen på dess senaste ord att det inte finns så mycket mer att göra. Kina hävdar att de diplomatiska möjligheterna är uttömda.

Kina har inte längre samma behov som tidigare att ha Nordkorea som en buffert mot Sydkorea. USA har en starkt militär närvaro både vid 38:e breddgraden och i regionen. Japan ser inte heller några möjligheter att agera diplomatiskt och FN:s säkerhetsråds nya sanktioner biter inte tillräckligt.

Det är tydligt att de militära alternativen blir alltmer dominerande i analyserna. Skälet är att Nordkorea inte på något sätt visar intresse av diplomati utan är helt inriktat på fortsatt utveckling av kärnvapen.

Att invänta att Nordkorea blir en kärnvapennation blir ett allt mindre attraktivt alternativ. Det första draget i USA:s strategi är att bomba anläggningarna där kärnvapnen utvecklas.

ANNONS