Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/4

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Richard lyckades fly sin rökfyllda lägenhet

Richard Johnston fick tillsammans med sin mamma och syster fly för sina liv när lägenheten i Biskopsgården började brinna på julaftonsnatten. Nu väntar en kamp tillbaka till vardagen, och ett sökande efter den man som hjälpte familjen med varma kläder.

Familjen låg och sov när Richard vaknade av skrik från våningen under. Han tänkte dock inte så mycket på det först. Men när det tio sekunder senare började bankas på dörren vaknade hans mamma och syster upp med ett ryck, och skrek: "Det brinner, vi måste ut", vilket även GT skrivit om.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

– Jag tänkte först inte att det var något stort. Så jag vände i köket och gick tillbaka in i rummet för att hämta snusdosan. Men sen när jag kom tillbaka ut insåg jag att lägenheten var rökfylld.

Panik utbröt snabbt. De försökte få tag i de tre katterna som irrade runt.

När de väl hade öppnat ytterdörren – uppskattningsvis 30-40 sekunder från att Richard hörde skriken från trappuppgången – möttes familjen av en vägg av svart rök.

– Det var som att vara under vatten, så tjockt var det. Man såg inte en meter framför sig – inget ljus, ingenting.

Benen vek sig

Att klara de två trapporna ner såg han från start inte som något problem. Men snart märkte han att det inte gick att hålla andan, benen vek sig och kroppen började ge upp. Mamman och systern kände likadant. Richard började putta på dem bakifrån. I tumultet tappade han också en av katterna ur famnen.

– Vi trodde flera gånger att det var kört, att vi bara skulle sjunka ihop och bli liggande där.

Men ner tog de sig. Efter ett litet famlande efter låset på ytterdörren var de ute ur huset, Richard, hans mamma, syster och en av de tre katterna. Väl där möttes de av alla människor som hade samlats utanför.

– En kvinna kom fram och ryckte i mig och sa att hennes man var kvar där inne.

Richard och en annan man bestämde sig snabbt för att ta sig in i trappuppgången igen, med målet att hjälpa dem som var kvar. Det visade sig var omöjligt, röken hade spridit sig.

– En lägenhet på första våningen var helt övertänd 15 sekunder efter att vi kommit ut. Röken sköt ut som om det vore tio rökmaskiner. Det var omöjligt att ens komma i närheten. Hade vi lämnat vår lägenhet sekunder senare hade det varit omöjligt för oss att ta oss ner.

Richard fångade lågorna på film i några sekunder precis när familjen tagit sig ut.

Evakuerades från balkonger

De tog sig snabbt ut på gatan igen.

– Det var en hopplöshet som jag aldrig upplevt förut. Familjerna högst upp satt fast. En katt var kvar i trappuppgången och en var kvar i lägenheten.

Klockan 00.50 på julaftonsnatten larmades totalt 25 brandmän från fyra stationer för att släcka branden i Biskopsgården, som spred sig till fem av trapphusets sex lägenheter.

Lägenheten där branden bröt ut, den under Richards, blev helt utbränd. Ett dussintal personer evakuerades ur huset via balkonger och fönster. Två personer fick också föras till sjukhus. Vad som orsakade branden är ännu oklart.

Richard säger att han fortfarande inte kunnat landa efter händelsen, och han har svårt att prata om vardagliga ting. Telefonen ringer i ett, men det är sällan han har orken att svara.

Söker efter okänd man

Lägenheten kommer han inte kunna återända till på åtminstone tre månader. Nu bor han hos sin syster – fem personer och alla katter i en liten etta.

Katterna ja. Väl ute ur det brinnande huset var Richard övertygad om att han inte skulle få återse de två katter som inte kom med ut.

– Men efter ungefär en timme kom de ut med den ene, som hade gasmask på sig. Ännu en timme senare sa de att även den tredje katten lever, men att de inte fick tag på den då den sprang för livet.

Han söker nu efter den okände man som sprang med honom in i trapphuset.

– Han gav först bort sin jacka innan han sprang in i byggnaden med mig. Sedan sprang han iväg och hämtade ännu mer kläder som han gav till de som behövde. Sedan försvann han.

– Det kan nog bli ganska känslosamt då det var vi som var i trappan på väg upp. Han kände nog samma hopplöshet som jag gjorde.