Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Denna artikel ingår för dig som är kund.

    Visst är det möjligt att ändra vanor

    Det är inte lätt att börja en ny vana och överge en gammal. Däremot är det lätt att avge ett nyårslöfte, i förbifarten och utan närmare eftertanke. Låt bli det! Det ökar bara på listan med “misslyckade projekt” och känslan av att det ändå “blir som det blir”.

    Men om du menar allvar med ditt nyårslöfte/vilja till förändring, då är det också möjligt. Men liksom allt förändringsarbete så förtjänar det reflektion och omsorgsfullhet, för att gå från ord till handling.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

    Är du en före detta ”soffpotatis”, som bestämt dig för att börja träna? Då kanske du behöver göra dig av med några gamla ”sanningar” om dig själv och ge svängrum för ditt nya jag? Några exempel; ”Jobb och familj tar all min tid. Just nu finns inte tid att träna”. ”Jag är ingen sportig person”. ”Jag tycker inte om att bli svett”. ”Det är bara jag som känner mig så här klumpig och ovan”. Vilka bilder av dig själv och din möjlighet till förändring behöver du utmana för att komma igång med träningen?

    Du kanske inte ens vill kalla det träning, utan bara att bli lite mer fysiskt aktiv, lite mer rörlig? Det räcker gott. ”Den bästa aktiviteten är den som blir av”, brukar man säga, så sätt dina mål lagom högt, så att du också har möjlighet att klara av dem.

    Det allra bästa är om du kan planera in dem i din vardag så att de till slut blir lika naturliga, som andra vardagsaktiviteter, som du gör utan att ständigt förhandla med dig själv om du ska genomföra eller avstå. Kanske ta hjälp av en vän/granne/låna en hund för att minska risken att avstå från en planerad aktivitet?

    Jag älskar att springa, cykla eller vandra i naturen, där natur­upplevelsen är minst lika viktig som att jag rör på mig. Kombinationen får mig att ladda energi och att orka mer, att se ljusare och mer konstruktivt på små och stora bekymmer som tornat upp sig och få inspiration att gå vidare.

    Ibland brukar jag föreställa mig min egen hjärna som en myrstack, med en ”himla massa” strå som ligger kors och tvärs, och som känns omöjliga att få någon ordning på. Men efter en löparrunda, så är det som om en massa ”bôs” i den här jättemyrstacken har blåst iväg och gett vika för nya tankar och vägar. Den monotona rörelsen, de kravlösa natur­intrycken och mina tankar som får löpa fritt, åstadkommer denna metamorfos. Fastän inget i sak har ändrat sig, så är känslan en annan. Det är ren och skär magi.