Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Denna artikel ingår för dig som är kund.

På valnatten måste alliansledarna visa politiskt självförtroende

Svend Dahl: Det är sammanhållningen kring en statsbudget som är avgörande.

I skrivande stund talar mycket för att Sverigedemokraterna blir riksdagens näst största parti. Det är ett valresultat som inte bör glädja borgerligt sinnade väljare. Även om SD har kommit att dela allianspartiernas syn på ekonomisk politik, valfrihet och företagande, är partiets ideologiska utgångspunkter helt andra än den globaliseringsvänliga liberalism som präglat svensk borgerlighet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Men det är också ett valresultat som borgerliga politiker på ett nyktert sätt måste vara beredda att förhålla sig till. Med tanke på hur valrörelsen utmärkts av kategoriska uttalanden om hur Sverige ska styras är risken stor att vi efter valet kommer att få se mer eller mindre panikartade reaktioner. Det gäller särskilt en situation där de rödgröna blir större än Alliansen, men även ett valresultat där SD blir större än M riskerar att leda till förhastade beslut.

Det skulle exempelvis kunna innebära en pånyttfödd decemberöverenskommelse. Att DÖ i praktiken levt vidare - och exempelvis gjort det möjligt för regeringen att så sent som i maj besluta om skattehöjningar som en riksdagsmajoritet motsatte sig - visar hur nära ett sådant steg ligger för en borgerlighet med valnattsångest.

Men det skulle också kunna innebära att det bildas en blocköverskridande regering med huvudsakligt syfte att isolera SD. Alla sådana lösningar skulle riskera att försvaga borgerligheten ytterligare, och förstärka bilden av SD som den enda verkliga oppositionen mot Socialdemokraterna.

När rösterna är räknade finns det därför fyra faktorer för allianspartiernas ledare att ta fasta på.

För det första förblir Alliansen en mycket stark ideologisk och sakpolitisk gemenskap. En sammanhållen allians har utmärkta möjligheter att definiera inriktningen på svensk politik den kommande mandatperioden. Även i ett läge där det visar sig omöjligt att bilda en fyrpartiregering bör Alliansen hållas samman genom ett tydligt budgetsamarbete mellan de allianspartier som bildar regering och de som väljer att stå utanför.

För det andra har SD förskjutit den politiska spelplanen högerut. I praktiken har de rödgröna trots att de varit största block haft en icke-socialistisk riksdagsmajoritet mot sig i avgörande sakfrågor. En alliansregering, oavsett om Alliansen är större eller mindre än de rödgröna, kommer därför att vara politiskt starkare än dagens regering.

För det tredje finns det inget skamligt i att samtala med riksdagens andra partier och förankra sin politik i riksdagen. Det är i själva verket kärnan i ett parlamentariskt styrelseskick, och sker redan idag trots den uppskruvade retoriken om motsatsen.

För det fjärde, och kanske allra viktigast, måste Allianspartierna visa politiskt självförtroende. Socialdemokraterna kommer att göra allt för att skrämma ett eller flera allianspartier att acceptera fortsatt S-styre. Sommarens debacle kring SD:s representation i riksdagens utskott var ett utmärkt exempel på hur lätt borgerliga politiker viker ner sig inför socialdemokratiska maktanspråk. Låt det inte hända igen.

Väljarna som röstat för en ny regering förtjänar bättre.