Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Minnesbilder. PeO Nilsson, tidigare fotograf på Bohusläningen, på plats igen efter 30 år. I bakgrunden tornar Tjörnbron upp majestätiskt, helt annorlunda var det 1980, när Almöbron rasat och då åtta människor mist livet.

    Denna artikel ingår för dig som är kund.

    PeO var först på plats på Tjörnbron

    Han kommer alltid att minnas det, som om det vore i går. Gryningsljuset, som sakta och obarmhärtigt avslöjade den oerhörda tragedin. – Som en katastroffilm på bio. Hela bron var ju borta. Och asfalten låg som ett lakritsband över kommandobryggan på båten.

    Då först fattade Bohusläningenfotografen PeO Nilsson att Tjörnbron verkligen rasat.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

    För det gjorde han inte när det första nattliga samtalet kom.

    – Äsch, gå och lägg dig igen, tyckte PeO, som förstås trodde någon ringt för att skämta.

    Men sen kom samtal nummer två. Från Bengt Karlsson, reporter på Bohusläningens redaktion i Stenungsund.

    – Du måste komma PeO, dom säger att hela Tjörnbron rasat. Nej inte den lilla, den stora...

    In i dimman
    PeO drog iväg från Uddevalla. Kamerorna fanns redan laddade i bilen. Klockan var ännu inte tre den där natten den 18 januari 1980.

    – Det var en fruktansvärd dimma, minns PeO. Inga andra bilar var ute, nästan bara jag. Det var snö och is på vägen. Nästan ingen sikt.

    Inte förrän i första tunneln efter första bron från Stenungsund till Stenungsön såg PeO något som tydde på att något hade hänt.

    – En ensam polisman stoppade mig, berättar PeO vidare. Han bad mig köra försiktigt för att ”det hänt något vid stora bron”. Nåt mer visste han inte.

    PeO fortsatte och började så småningom köra uppför backen mot själva Almöbron. Fortfarande ett kompakt nattmörker och på det en tät, tät dimma.

    – Så dök det upp två poliser på vägen. Jag såg att de stoppat några bilar före mig och att de ställt en polisbil tvärs över vägen.

    Bilspår i snön
    Poliserna berättade att bron rasat. Men att dom inte visste mycket mer. De gav dock PeO tillåtelse att gå vidare upp mot själva bron.

    – Jag gick och fick se en långtradare stående på vägen. Motorn var fortfarande igång, berättar PeO.

    – Sen såg jag några bilspår i snön, som slutade i intet. Det var spökligt tyst, jag såg inget ut i mörkret, jag hörde ingen aktivitet. Inga ambulanser, inga brandbilar, inga blåljus. Det var ytterst märkligt.

    – Och fortfarande visste jag inte vad som hänt. Hade bron rasat, hade den bara glidit ett stycke, hängde den kvar på nåt sätt där ute i mörkret?

    Så här i efterhand har PeO Nilsson ofta grunnat på hur polisen kunde släppa upp honom på bron.

    – Ingen visste ju hur säkert eller osäkert det var på brofästet...

    Pressuppbåd
    PeO fick snart sällskap av två fotografkolleger från Expressen, Tommy Wiberg och Aftonbladet, Erik Lindahl.

    – Vi hade bara att vänta på gryningen så att vi kunde börja ta bilder. Vi satte oss på berget och inledde vårt väntande i kylan.

    Till slut började det ljusna. Den kompakta dimman gav med sig mer och mer. Och för varje sekund kunde PeO och hans kolleger se mer och mer av vad som hänt.

    – Den spöklika tystnaden fanns kvar. Men nu kunde vi också se allt. En otrolig syn, så overklig, men ändå så sann.

    – Jag såg fartyget på andra sidan, jag såg asfalten från vägbanan ligga som en lakritsrem över kommandobryggan och ringla sig vidare ner i vattnet. Och hela bron var borta. Helt väck.

    PeO började fotografera. Han fick sällskap av fler från Bohusläningen.

    – Då kom också ryktena, minns han. Det mest otäcka handlade om en fullsatt buss, som varit på väg från en teater i Göteborg till Skärhamn på Tjörn. Ryktet berättade att den fullsatta bussen kört över kanten och ner i vattnet.

    Ryktet var dock bara ett rykte. Den aktuella bussen hade funnits, men den körde över bron innan raset inträffade.

    Helikopterfärd
    På förmiddagen börjades besättningen på Star Clipper evakueras med helikopter. Piloten visade sig vara en gammal kompis till PeO och det slutade med att han fick åka med helikoptern ut på Star Clipper.

    – Jag gick ur helikoptern när vi landat på fartyget, men då blev det ett jäkla liv, när man blev medveten om att en journalist fanns ombord.

    Några bilder från båten blev det aldrig, men väl bra flygbilder på hela katastrofplatsen.

    PeO fortsatte att jobba med brokatastrofen under flera dygn. Han var med vid bärgningen av de bilar som kört över brokanterna, han lyssnade på otaliga presskonferenser och han var med på olika kringreportage.

    – Naturligtvis var det här det största jag någonsin varit med om under mina många år som fotograf på Bohusläningen. Därför har det också etsat sig fast i mitt minne.