Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Ledare hled torsdag.jpg
Inte bättre sent. Diskrimineringsombudsmannen Katri Linnas långa handläggningstid i ärendet om niqab i skolan har medfört att rättsläget blivit mer oklart. Nu höjs flera röster för en skärpt lagstiftning.

Senfärdighetens pris

Det tog nästan två år för diskrimineringsombudsmannen att komma fram till ett beslut, som inte kan beskrivas som något annat än ett västgötaklimax.

Kraven på att diskrimineringsombudsmannen (DO) Katri Linna skulle besluta i fallet om det innebär diskriminering att inte få bära niqab i skolan har på sistone duggat allt tätare.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Så sent som i tisdags publicerades exempelvis en debattartikel på Newsmill, där juristen Clarence Crafoord på Centrum för rättvisa, gick till angrepp mot Linnas hantering av detta fall.

Crafoord är, likt justitieombudsmannen (JO) före honom, kritisk till den långa handläggningstiden i fallet. Anmälan till DO lämnades in redan i början av 2009.

DO skyller dock som, Crafoord skriver: ”sin långsamhet på att ärendet är principiellt viktigt och att det därför måste få ta tid. Men om det är ett principiellt viktigt avgörande är det – som JO är tydlig med i sin kritik - viktigt att det tvärtom hanteras med extra skyndsamhet.”

Crafoord har rätt. Det här är ett viktigt principiellt avgörande. Det finns inte särskilt många elever som väljer att bära niqab i skolan. Men det gör ärendet inte mindre viktigt. Det finns uppenbarligen ett behov att klargöra vad som är tillåtet eller inte enligt gällande lagstiftning.

I grund och botten handlar det som alla fall om civila eller mänskliga rättigheter, om var skärningspunkten för olika rättigheter ska gå. Vems rättigheter det är som ska anses viktigare än andras och därmed ska prioriteras. I det nu aktuella fallet ställs rätten att bära ett klädesplagg på grund av religiös eller etnisk tillhörighet och rätten att få utbilda sig mot rätten att gå i en sekulariserad skola, som präglas av jämlikhet mellan könen.

Den här typen av avgöranden är viktiga i alla samhällen och förtjänar därmed grundläggande diskussioner om hur och vilka rättigheter det är som måste begränsas. Eftersom det handlar om rättighetsinskränkningar, bör de också framgå av en klar och tydlig lagstiftning.

Men lagen är sällan entydigt klar. Det finns utrymme för tolkning, eftersom rättighetsinskränkningarna måste prövas i varje enskilt fall. Det finns därför anledning att pröva flera av dessa fall i domstol, så att uttolkarna av lagen kan få hjälp av domstolarnas vägledande fall.

Men det kommer inte att ske i fallet om niqab i skolan. DO konstaterar visserligen att skolans besked, att det inte var tillåtet för eleven att bära niqab, just i detta fall stred mot diskrimineringslagen.

Men eftersom skolan lät eleven ha på sin niqab i väntan på DO:s beslut och då eleven nu är klar med sin utbildning, är det enligt DO inte självklart att det ”föreligger ett missgynnande i diskrimineringslagens mening”. DO väljer därför att inte gå vidare och pröva ärendet i domstol.

Med andra ord har DO:s beslut tagit så lång tid att det inte längre finns något skäl att pröva ärendet rättsligt. DO har visserligen gjort sin bedömning. Men det är endast en partsinlaga i ärendet, som endast medfört att förvirringen kring rättsläget fördjupats. Det är bara att beklaga.

MEST LÄST