Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    1/8

    Denna artikel ingår för dig som är kund.

    Svinkallt och svettigt – säsongen som haft allt

    Ståendes vid sidlinjen eller sittandes vid skrivbordet har jag i år sett fler fotbollsmatcher än jag kan minnas. Samtidigt har jag fler minnen från säsongen 2018 än vad jag får plats med i den här spalten. Håll till godo. Här kommer ögonblicken som fastnat.

    Den 31 mars satt jag i Agnebergshallen och kommenterade handbollskvalet Kropps–Karlskrona Flottan tillsammans med kollegorna Christer Lindgren och Karin Carlsson. Det var bortaledning i paus när det första tipset kom. AIK vill ha Oddevolds Robin Jansson. Den allsvenska seriefavoriten från huvudstaden försökte värva en mittback från division 1.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

    Det var faktiskt svårt att tro på det.

    Det gick som det gick. Kropps förlorade kvalet och Jansson skrev på för AIK. Sedan dess har vi försökt berätta sagan om fabriksarbetaren från Bengtsfors som bevisat sig förtjänt av möjligheten som serverades.

    "Frysta morötter till fingrar"

    Annars startade fotbollssäsongen med traditionell svinkyla. Domnande tår, stickande kinder och frysta morötter till fingrar. När Rössö träningsmatchade mot Nittorp på Rimnersvallens konstgräs fick jag faktiskt gå och sätta mig i bilen i den andra halvleken. Jag missade två bortamål i snöyran. Rössö hämtade sig och gjorde sin bästa säsong någonsin även om den slutade bittert med kvalförlust och soppan kring tränarfrågan.

    Några mil norrut har det också presterats på rekordhöjder när Grebbestad spelat i division 1 för första gången. Jag såg premiären i Tanumshede där Tobias Carlsson satte en hörnvariant till klubbens första mål i ettan. Jag såg dem vända underläge till första segern mot Ängelholm hemma på Siljevi. Sedan vann de tre raka matcher i slutet – trots att de låg under i varje match. Till slut räckte det ändå inte. Fyra lag tog en ynka poäng mer och Grebbestad åker ur med minsta möjliga marginal.

    IFK Uddevalla under radarn

    Av de rivaliserande Uddevallaklubbarna slutade Ljungskile före Oddevold för andra året i rad. Jag såg vårderbyt på Skarsjövallen då vann Ljungskile klart och gav Oddevold lagets första förlust. I höstderbyt var det omvända styrkeförhållanden med en lika oväntad hemmaseger.

    I division 2 har IFK Uddevalla nästan gått under radarn. På våren var de ett stabilt lag på övre halvan, på hösten höll det på att sluta med kvalångest. När kylan åter hade tagit tag om fotbolls-Sverige såg jag Kamraterna ta sin blott andra seger på 13 omgångar. Det innebar sjunde plats som i värsta fall kunde varit tolfte. Jublet och glädjen på Kamratgården innehöll mycket lättnad.

    Tuppkam och hästskosöm

    För drygt två veckor sedan åkte jag till Ullevi. Nästan 4 500 personer såg Göteborg FC-Rosengård och jag var på väg att resa mig och gå när Rebecka Blomqvist tog ännu en uppoffrande djupledslöpning. Tåpajen till 3–2 i sista minuten gav GFC en plats i Champions league. Och den väckte till och med mina frusna tår som nästan hade fastnat i Ullevibetongen.

    Sista skarven går till Robin Jansson. Jag åkte till Stockholm för att träffa honom i ett sommarsvettigt maj. Över kaffe och kanelbulle pratade han om tuppkammen, hästskosömmen och sagoresan han gjort. I helgen vann han SM-guld och satte målet som säkrade hem pokalen. Jansson kan skriva en bok om säsongen 2018. En berättelse om den oväntade hjälten som slår läsaren med häpnad i kapitel efter kapitel.

    LÄS MER: Robin är fortfarande Robin

    Det är svårt att tro på det som faktiskt har hänt.