Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Oss Emellan Dan Blessed

Tid för reflektion

Står i kön till kassan på ICA. Roar mig med att kolla flödet på mitt Instagram under de 3 minuter som passerar. Kul med en uppdatering. Man vill ju inte bara stå och vänta. Gäller att utnyttja tiden.

Hämtar sonen på Kulturskolan och fyller ut ett par minuters väntetid med att läsa rubrikerna på Bohusläningens mobil-sida. Senaste nytt.

Stannar vid ett rödljus. Passar på att svara på det där sms:et jag fick.

Ständigt ett informationsflöde. Konstant tempo i dagsrytmen. Hög strävan efter att vara effektiv. Hur blev det så här? Varför ska jag hålla på och stressa runt hela tiden? Det är ju inte konstigt att man blir trött tillslut.

Jämför detta med hur det såg ut för till exempel 20 år sedan. Innan media-samhället blommade ut med full kraft. Innan mobiltelefonerna blev standard. Och definitivt innan Internet fanns i var mans ficka…

Jag minns hur jag som ung på 80-talet väntade på barnprogrammen. Först var det myrornas krig, dvs svart/vitt brus i TV:n. En timme innan sändning kom test-bilden fram. En glob-liknande pryl i olika färger. Nu händer det nått! Härligt. En kvart innan programstart kom klockan upp i bild med en rubrik i nederkant som presenterade nästa sändning. Jag minns hur jag satt och räknade ner sekunderna. Hade man riktigt tur så kunde SVT visa en stillbild med tillhörande ljud-slinga på veckans pausfågel. Domherren. Wow! Låter tråkigt, men det var ju så det var. Ingen stress.

Lite annat tempo än dagens TV. När jag berättade detta för mina barn så skrattade de och trodde att det var ett skämt. De är ju vana att bara klicka på det som de önskar se på YouTube eller SVT-play. Inget vänta här inte. Allt finns tillgängligt. 24-7.

Jag undrar vad det här skapar i oss? En sak borde vi nog fråga oss: var tog pauserna vägen? Var tog tiden till vila och reflektion vägen?

Ett annat exempel: söndagsstängt i affärer. Låter som medeltiden, men det var självklart för 20-30 år sedan att få en dag till vila och stillhet. Inte minst för alla stackars familjer där en eller flera jobbade inom handeln. En dag med familj, vänner, vila och rekreation. Förresten är det fortfarande självklart i många andra länder. Men inte i vårt moderna och utvecklade land.

Hur funkar vi långsiktigt i detta konstanta flöde av information, underhållning, shopping, sociala medier osv? Jag har ingen uppfattning och jag är som du läste en del av detta själv. Men jag ÄLSKAR de stunder då flödet stängs. Då tankarna få tid att sorteras. Då reflektionens ljus får saker att falla på plats. Då den inre rösten får ge mig vishet och ledning.

”Han för mig till vatten där jag finner ro…”

I bibeln lyfter Gud hela tiden människans behov av vila och eftertänksamhet. Han vet hur vi är skapta och Han vill ge oss frid och ro. Men vi behöver ge Honom utrymme i all effektivitets-hets. Det där med en vilodag kanske inte var så tokigt? Om nu till och med Gud själv behövde en, så kanske vi behöver ta efter?

Så nästa gång det suger i mobil-lustan på ICA – låt telefonen vara och låt dagen sjunka in. Ta ett par minuter och blunda utanför Kulturskolan eller Rimnershallen när du väntar på barnen. Och om du står vid rödljuset – titta ut på naturen. Kanske får du syn på veckans pausfågel?

MEST LÄST