Var Kustbevakningens insats värt skatteutgifterna?

Bengt: En hel polisutredning för en felaktig krabbtina - var detta rimligt?

ANNONS
|

En dag i augusti 2016 fiskade jag krabba med en liten tina i Lysekil och hade för liten utgång för eventuella babykrabbor. Kustbevakningen är på hugget, letar upp min tina och kollar eventuell kriminalitet. ”Make my day”, sjunger det förmodligen mellan vågtopparna.

Kustbevakningen har kommit i ny rib-båt med utombordare på 2 x 150 hästkrafter, två personer för att vårda babykrabbornas eventuella ångest, och befria dem.

För att vara oantastlig mäter man linlängd, bedömer tydligheten i kulans adress, tar foto på gps-plottern, fastställer koordinater, bokför gärningen, paketerar min tina för långvarig lagring i Göteborg, diarieför naturligtvis, handlägger ärendet, skickar brev ett år senare om att jag är misstänkt för olaga fiske, och menar uppfordrande att jag ska höra av mig mitt i sommaren en viss dag kl 14.00. Det blir två samtal som spelas in som bevis på erkännande. Och lagerförs.

ANNONS

Så kommer sammanfattande rapport på nio sidor till mig. Sen ytterligare en skrivelse för godkännande med bötesbelopp.

Jag vill inte förakta Sveriges institutioner, dess lagar och regelsystem, men att axla uniform får inte vara liktydigt med hjärndöd. Man hanterar inte demokratin på det här sättet. Hur mycket har detta kostat? Hur många timmar?

Det här skapar förakt för svenska institutioner, det är inte oskyldigt. I uniform ska man vara formell, men inte på gränsen till pennalism.

Jag lägger gärna bötesbeloppet 1500 spänn till en gräddfil på akuten, för Kustbevakningens personal, om det kan starta den process som skiljer oss märkbart från djuren: tvivlet!

Sen behövs det väl en Jesus för att orka med Förlåtelsen.

Bengt Liljegren

Repliker på denna artikel:

Du kan själv sluta slösa Kustbevakningens tid

ANNONS