Varför startar man ett företag egentligen? För de allra flesta är det för att förverkliga en dröm, att skapa något, att få arbeta efter eget huvud. Att tjäna pengar är en drivkraft, men för väldigt få är det den enda. Samtidigt behöver även företagare en inkomst för att kunna försörja sig.
Ibland kan man ta ut lön – eller inte. Det beror på inflödet av pengar.
Ibland kan man ha semester – om man kan organisera sin verksamhet så att kunderna då inte sviker. Ibland kan man göra pensionsavsättningar eller göra en utdelning – om kapitalet är tillräckligt stort.
Många företagare tar inte själva ut en stor arbetsinkomst, särskilt inte under uppbyggnaden av en verksamhet. Det kan också krävas investeringar för att utveckla en produkt eller tjänst. Inte sällan spricker tidsplanen, ett samarbete går om intet, tillverkningen strular, rekryteringen av rätt personal tar tid. Under denna tid är det ägare och investerare som tar utgifterna och riskerna.
Ibland tar det flera år att få lönsamhet i ett bolag. Men sedan kan ett företag flyga högt, till gagn och glädje både för ägare, anställda och kunder.
Regeringen och dess utredning om översyn av de så kallade 3:12-reglerna om beskattning av de minsta företagen har dock inte förstått eller respekterat att det förhåller sig på detta vis.
Utredarens uppdrag har ogenerat varit att begränsa möjligheterna för fåmansbolagens ägare att ta ut inkomst från kapital. Det betyder att det blir svårare att satsa pengar i dag för att i framtiden förhoppningsvis kunna få tillbaka dem med avkastning. Det vill säga ta ut lön för risktagande och hårt arbete med ingen eller låg arbetsinkomst.
Hur många tror att fler privatpersoner med drömmar och vilja att genomföra dem – men med litet finansiellt kapital – kommer att kunna och våga starta företag om dessa försämringar införs?
Idag finns 1,1 miljoner företag med noll till fem anställda. De är konsulter, frilansare, frisörer och så vidare.
Den svenska modellen bygger dock på att människor är anställda i stora organisationer. Arbetsgivarorganisationer och facken gör upp om löner och andra villkor. Men för den som är sin egen arbetsgivare passar inte denna ordning.
I ett läge där alltför många människor står utanför arbetsmarknaden är det obegripligt att regeringen försvårar för dem som vill och vågar starta företag. Dessutom talar mycket litet för att offentlig sektor och storbolagen kommer att vara de som skapar mängder av nya jobb. Det är istället i små och mindre företag som människor kommer att arbeta i framtiden.
Företag med upp till 50 anställda utgör över 99 procent av samtliga företag i Sverige och svarar för ungefär 45 procent av det totala antalet anställda i landet.
Försämringarna av de så kallade 3:12-reglerna är inte ett tekniskt komplicerat problem som inte rör gemene man. Det rör i alla högsta grad oss alla; som (potentiella) företagare, som skattebetalare och som arbetssökande.
Släpp företagarna loss – det är snart vår(budget)!
Utredningen om 3:12-regler:
