Branschföreningen Sveriges Byggindustrier menar i en debattartikel att byggbolagen inte bromsar byggtakten för att pressa upp bostadspriserna. Men det stämmer inte.
Sverige kommuner och landsting har visat att det normalt dröjer mer än två år innan byggherren sätter spaden i marken där kommunen planerat för flerbostadshus. Många gånger kan det ta ännu längre tid. Försvinnande få kommuner uppger att det är på grund av att kommunal infrastruktur skulle saknas. De flesta menar istället att skälen, utifrån kommunens perspektiv, är oklara till varför byggherren inte sätter igång.
DN kunde i somras visa att byggbolagen bromsar byggtakten för att kunna maximera det pris man kan ta ut för varje bostad. Professor Cars från KTH bekräftar en gammal sanning i DN:s avslöjande: ”Företagen vill inte få ut för många bostäder på marknaden samtidigt. Ju större efterfrågan är, desto högre priser kan du få.”
Tiden mellan färdig detaljplan och byggstart behöver kortas och Sveriges byggindustrier behöver vara med och delta i det arbetet. Att ställa sig utanför och peka finger åt andra gör ingen glad. Vi har en bostadsbrist att bygga bort.
Men Wellhagen har rätt när han säger att bostadsbristen också beror på politiskt fattade beslut. När risktagandet för bostadsbyggandet inte delas solidariskt av staten måste den istället tas av varje enskilt företag. Det öppnar upp för taktiserande, bromsad byggtakt och medveten försiktighet från byggherrar.
De allra flesta företag vill ha så hög avkastning på insatt kapital som möjligt, till så låg risk som möjligt. Det är sen upp till politiken att sätta institutionella ramar, eller spelregler, för att verksamheten ska gynna hela samhället och inte bara företagets ägare.
DN:s gräv visar på ett systemfel i svensk bostadspolitik. I retoriken vurmar alla för ökat byggande, i praktiken upprätthåller vi ett system som gör företagen extremt riskmedvetna och försiktiga. Resultatet: Det byggs för lite
Det behöver byggas betydligt fler hyresrätter än vad som görs just nu. Vänsterpartiet tycker därför att staten ska tillhandahålla det riskkapital som behövs för att ersätta den stora mängden eget kapital som företagen behöver för att bygga och förvalta hyresrätter. Det är det effektivaste sättet att få ett högt byggande över tid. Då skjuter vi över risken tillbaka till staten och ger utrymme för företagen att bygga mer.
Byggandet av hyresrätter går dessutom avsevärt mycket snabbare. Här finns inte samma incitament, som för bostadsrätter, att dra ut på processen.
Alla behöver någonstans att bo. En rymlig lya som barn kan växa upp i eller studenter plugga i. Det kan inte alltid vara den som lägger det högsta budet, den med tjockast plånbok, som ska vinna den bostadstävlingen. Då får vi splittrade, segregerade städer där vanliga löntagare knappt har råd till det mest grundläggande – en bostad. Därför behöver vi lägga om politiken. Vi vill satsa på billiga hyresrätter. Vi kan kalla det solidaritet.
Nooshi Dadgostar
Bostadspolitisk talesperson (V)