Svar till Lennart Hansson 1 augusti
Det var en snabb comeback i debatten om Lysekilsbanan av Lennart Hansson den 1 augusti. Trafikverket hade inte kunnat göra det bättre. Men hur avgörande är det för Lysekil om man lyckas lägga ned banan och handelshamnen i staden? Finns det något exempel i landet på en lyckad utveckling av kommun och näringsliv när två infrastrukturer tagits bort?
Vad gäller Preemraffs råoljehamn och produkthamn i Brofjorden så är frågan vad som kan hända i framtiden. Raffinaderiet har kunder som önskar få produkter levererade med godståg och det är sannolikt snart dags bygga ett spår från Lyse ner till Brofjorden. Frågan är också vad som händer när trafiksektorn slutar med bensin och diesel. Kommer Preemraff då att läggas ned eller kan verksamheten utvecklas på något sätt. Varför inte dessutom passa på att bygga en handelshamn med spåranslutning vid Brofjorden?
Alla bussar mellan Göteborg och Oslo kör på E6 och förbi Håbyterminalen vid motorvägen. Hur ordna så att några i framtiden kör in till terminalen för att lämna och hämta resenärer från regionen? Hanssons negativa syn på sommarboende i Bohuslän gör att han trampar i klaveret. Omsättningen i bland annat affärer och restauranger mångfaldigas när befolkningen ökar kraftigt tack vare alla sommargäster och har stor betydelse för den lokala ekonomin. Det visar erfarenheten från alla ”sommarparadis”.
Den planerade terminalen på fältet vid Hallinden och fuskbygget av motorvägen på sluttningen vid Småröd skiljer sig åt på viktiga punkter. Men Statens haverikommissions rapport RO 2009:01 om Smårödsraset är lärorik.
Jag förstår att Hansson inte vill kommentera mitt avslöjande resonemang om hastigheter på Lysekilsbanan och andra banor. En ständigt nedläggningshotad så kallad. S-bana med spärrfärd och bara 40 km/tim är ju en parodi på järnväg som inte kan få några kunder. Men en bannedläggning borde inte lyckas på 2010-talet. Trafikverket klagar på den årliga banunderhållskostnaden à 7,5 miljoner när den borde vara på ca 2,5 miljoner. 70 års grov misskötsel och bannedläggningar har kostat skattebetalarna och näringslivet miljarder i onödan.
Lennart Hanssons magnifika avslutning är bara ett sätt att slå blå dunster i läsarnas ögon. Vill man råda bot på låga inkomster, höga sociala kostnader och utflyttning av unga talanger så att en dynamisk kommun med hög investeringstakt och ökat välstånd skapas så är en utvecklad järnväg med snabb tågtrafik avgörande. Det är bara på det viset som restider kan kortas tillräckligt så att regionförstoring med hållbar utveckling skapas och Hanssons nostalgi och slentrian undvikes.
Jan Du Rietz
Journalist och författare