Replik till Mena Macken Nyberg, Stellan Welin och Annkarin Sundqvist 24 april
LÄS MER:Orimliga villkor för de ensamkommande
Många är de intresseorganisationer och privatpersoner som i åratal investerat både tid och energi i de över 9 000 före detta asylsökande utan skyddsskäl, och coronakrisen har fått dem att åter vädra morgonluft.
Debattartikeln i Bohuslänningen kräver amnesti åt denna grupp som erbjudits en extra chans att stanna i Sverige med stöd av den så kallade ”gymnasielagen”.
För även om ingen nämner ordet ”amnesti” så är det vad förslaget om permanenta uppehållstillstånd innebär i praktiken.
Hanterandet av dessa 9 000 har i flera år varit en av de största farserna i svensk rättshistoria. En grupp med till största del afghanska män med oklar identitet, varav många uppgivit sig vara barn och sedan skrivits upp i ålder, får avslag på sin asylansökan i samtliga instanser för att de saknar skyddsskäl.
LÄS MER:Han får stanna tack vare omstridda lagen
Grundstenen i principen om reglerad invandring är att personer som inte uppfyller kraven för uppehållstillstånd skall lämna landet.
Denna specifika grupp ansågs dock av regeringen och stödhjulspartierna, Centerpartiet och Liberalerna, vara undantagna. Det beror gissningsvis på grund av dåligt samvete för hur man tidigare lockat hit dem genom aningslös signalpolitik. De fick nu en extra chans att stanna i Sverige, om de uppfyllde några basala krav. Enkelt sammanfattat: gå i skola och skaffa ett jobb.
När coronapandemin nu skakar vårt land, och skördar såväl hundratals människoliv likväl som tusentals företagares livsverk – står det klart att den feltänkta amnestin inte blir den planerade gräddfilen.
De som klarar de uppställda kraven på utbildning och arbete kommer fortfarande att få stanna i Sverige, som planerat. De som däremot inte uppfyller kraven ska lämna landet och bygga sin framtid någon annanstans, precis vad som sagts från början.
I denna tid av extrem osäkerhet och ekonomisk kris är det orimligt att slå knut på rättssystemet för att gynna en grupp som redan fått så många undantag. Även om de vinster som artikelförfattarna fantasifullt pekar på vore verklighetsförankrade, så vore det principiellt fel på alla plan med en amnesti.
När dessutom demografi-argumentet sedan länge avfärdats som felaktigt, och när både jordbrukssektorn, bärplockare och andra branscher skriker efter människor– så finns där inga argument kvar annat än missriktad ömkan och lättköpt solidaritet som skattebetalarna återigen skall tvingas betala för.
Tal om brist på arbetskraft när arbetslöshetssiffror skenat till över 8 procent är i bästa fall rent önsketänkande. Den ekonomiska krisen visar heller inga tecken på avmattning. Vidare kräver vård och omsorgsyrken utbildning, och är varken en avlastningsplats eller ett integrationsprojekt.
LÄS MER:Tvillingarna Ghollami i Kungshamns IF
Det finns säkert partier i Sveriges riksdag som på sedvanligt ansvarslöst sätt kan tänka sig ny skräddarsydd lagstiftning och amnestier, Sverigedemokraterna kommer dock aldrig vara ett av dem.
Håkan Skenhede
ordförande SD Sotenäs
Matheus Enholm
riksdagsledamot SD