Munkedals kommun har en vision för kommunen år 2025. För att nå visionen har kommunen tagit fram inriktningsmål som gäller år 2020–2023. Dessa inriktningsmål är att alla skall vara anställningsbara, det ska finnas goda förutsättningar för en god hälsa på lika villkor, alla ska känna sig trygga i att få det stöd som behövs utifrån sina behov och Munkedal skall bidra till minskad klimatpåverkan.
Lärarnas Riksförbund och Kommunal välkomnar denna vision och anser att inriktningsmålen är helt i linje med vad till exempel skollagen och barnkonventionen säger. För barn- och utbildningsverksamheten innebär det att år 2020 skall bland annat:
• Andelen elever som blir behöriga till gymnasiet öka till 85 procent.
• Andelen elever i åk 3 som minst har godkänt på de nationella proven i svenska, 90 procent .
• Meritvärdet för elever i åk 9 ska höjas till 210.
• Alla anställda inom Barn och utbildning samt kultur och fritid kan rekommendera vänner och bekanta att arbeta för Munkedals kommun och sjukfrånvaron skall minska med 0,7 procentenheter.
• Antal elever med oroväckande frånvaro skall minska till 5 procent.
Samtidigt som man sätter dessa mål står man inför följande faktum. Munkedals kommun anser att skolan kostar för mycket (det är två skolor som tillsammans drar över budgeten med 6 miljoner kronor) och inför nästa år föreslår Barn- och utbildningsförvaltningen att 14,5 tjänster ska bort från barn- och utbildningsförvaltningen, däribland 11 elevassistenter. Munkedal är en liten kommun och därför slår det proportionellt hårt mot verksamheten. De 6 miljoner föreslås också att skolorna ska betala tillbaka.
Vad har då elevassistenter med målen att göra? En elevassistent arbetar med barn som behöver särskilt stöd i skolan. Det kan vara allt från att öppna skåp, hjälpa till med läxor, leta upp rätt klassrum, förtydliga schemat, ha kontakt med hemmet, stötta på lektionerna med mera. Försvinner stödet från dessa elever minskar deras chanser avsevärt att komma vidare till gymnasiet. Vem skall hjälpa barnen med allt det stöd de har rätt till enligt skollagen? Kommer behoven att försvinna för att kommunen ska spara pengar? Är utredningarna om rätt till särskilt stöd i form av elevassistent inte giltiga längre? Det kommer bli lärarna som får springa än snabbare än vad de redan gör och minska planeringstiden vilket leder till sämre kvalité och vi får svårt att tillgodose elevernas rätt till en likvärdig utbildning vilket leder i sin tur till lägre måluppfyllelse och kanske fler sjukskrivningar. Vi förstår och känner med alla de föräldrar som har barn med lite större behov än andras. Vi känner för alla de barn som kommer att må än sämre i skolan. Det kommer bli en tuff tid för alla.
För att höja kunskaperna hos eleverna i Munkedal krävs insatser i skolan. Kommunens enda högstadieskola vågade anta utmaningen förra året och satsar nu på klasser med 20 elever i varje klass. Redan efter första året konstaterades hur elevernas kunskaper ökat och att lärarna kunde öka kvalitén på utbildningen och tillgodose även de högpresterande elevernas behov. Antalet elever med oroväckande frånvaro har minskat från över hundra elever till cirka 20-talet elever. Vi kan varmt rekommendera vår arbetsplats idag, men nästa år? Tyvärr har skolans rektor stött på patrull då huvudmannen anser att det är för dyrt och skolan håller inte sin budget trots att redan två studiehandledare fått sluta på grund av minskade resurser. Eller har man satt fel budget? Är budgeten relevant till de behov som finns? Vilka belägg har huvudmannen för nuvarande budget? I den andra skolan som går med stort underskott i år vittnar personal om hur man äntligen efter flera turbulenta år har fått en mer rimlig arbetsbörda och lyckas lägga större fokus på den pedagogiska verksamheten. Nu kommer marken att rämna för dem igen. I SOU (2015:22) rapport angående rektorers prioriteringar står: ” Att ge stöd till elever i behov av särskilt stöd har hög prioritet både vad gäller det egna valet och kraven från staten men kommer på fjärde plats för huvudmannen”.
Rektorer har ofta som vi alla läst om i media svårt att förhålla sig till skollagen då det inte finns tillräckliga medel. Vi har däremot en förvaltning som de senaste åren har växt till en storlek liknande större kommuner. Från att ha haft en skolchef och rektorer har vi nu skolchef, avdelningschefer, IT-samordnare och fler rektorer än förut. En grov uträkning visar på att förvaltningens budget ökat med 80 procent de senaste nio åren. Där finns de miljoner som skolorna gör i underskott. Enligt SOU (2015:22) är det ofta problematiskt med för många led i styrningen och det är inte heller särskilt vanligt att små kommuner har den typ av organisation.
Det är anmärkningsvärt då det är huvudmannens uppgift att se till att utbildningen uppfyller de krav som finns i skollagen, men ändå likväl inte tar sitt ansvar. Rektorers uppdrag är att leda och samordna det pedagogiska ledarskapet och givetvis inte slösa med de resurser som finns, men huvudmannen ska se till att alla elever ges förutsättningar att nå de nationella målen. Huvudmannen ska också planera budgeten och andra resurser utifrån de behov som finns i skolorna. För att kunna lyckas med ovanstående mål krävs det att vi kan fortsätta det påbörjade framgångsrika arbetet med minder elevgrupper och fortsatta stödinsatser. För att följa skollagen samt barnkonventionen måste skolan få lov att kosta pengar!
Styrelsen Lärarnas Riksförbund
Munkedal
genom
Nikolina Roos Benjaminsson
ordförande