Ser vi till den explosionsartade ökningen av den diagnosticerade psykiska ohälsan i samhället kan vi konstatera att dagens dominerande biomedicinska och farmakologiskt inriktade syn på psykisk ohälsa är både otillräcklig och kontraproduktiv.
Medan diagnoskriterierna för psykiatriska diagnoser sjunker kraftigt för varje upplaga av de idag använda diagnosmanualerna, har den ofta godtyckliga psykiatriska praktiken skapat en diagnostisk inflation vars konsekvenser på många håll blivit förödande.
I en ny studie, publicerad i Psychiatry Research, konstateras psykiatriska diagnoser vara vetenskapligt meningslösa som verktyg i identifieringen och förståelsen av psykisk ohälsa.
Bland de mest centrala slutsatserna i studien fanns bland annat att så gott som alla diagnoser döljer inflytandet av trauma och svåra livshändelser samt att psykiatriska diagnoserna berättar mycket lite om individuella patienter och vilken behandling de faktiskt behöver.
Tendensen att individualisera, patologisera och medikalisera olika livs- och samhällsproblem är idag lika tydlig som olycklig. Majoriteten av de som upplevt trauma och som bär på emotionella sår blir ofta, när de väl söker vård för sina symtom, diagnosticerade med psykiatriska diagnoser. Diagnoser som inte alltför sällan föranleder en kontraproduktiv farmakologisk behandling.
När det gäller den psykiska ohälsans olika symtom har dessa alltid sina orsaker i emotionell smärta orsakad av trauman. Händelser eller situationer som belastat vårt system på ett sätt som gjort det övermäktigt för oss att hantera situationen på ett sätt som kunnat skydda oss från emotionell smärta.
Det kan handla om fysiskt våld, hot, övergrepp eller olyckor, men det kan också vara separationer, försummelse, eller andra uttryck som hotar vår integritet och som gör att vi inte får våra grundläggande mänskliga behov tillgodosedda.
Hur kan vi då tolka och förstå psykisk ohälsa och hitta effektiva insatser för att både förebygga och behandla dess olika symtom?
För att förstå och därefter kunna behandla de olika symtom som kännetecknar psykisk ohälsa behöver vi förstå de bakomliggande orsakerna till symtomen. När vi väl har identifierat orsakssambanden behöver vi, utifrån ett tvärvetenskapligt, multifaktoriellt och kontextuellt perspektiv, se vilka insatser som lämpar sig bäst i de olika situationer som vi möter.
De behandlingsinsatser som en mer holistisk människosyn genererar är ofta både effektivare och framförallt säkrare än dagens farmakologiska insatser. Detta gör främjandet av en holistisk människosyn och möjligheten till ett fritt behandlingsval vid psykisk ohälsa viktigt både ur en patientsäkerhetssynpunkt och ur ett folkhälsoperspektiv.
Det sägs att trasiga vuxna ger trasiga barn. Huruvida trasiga barn sedan växer upp till trasiga eller hela vuxna senare i livet beror ofta på det stöd som de får av människorna i sin omgivning.
Att hjälpa människor, barn som vuxna, att förstå och behandla sina trauman och sina emotionella sår är därför avgörande, inte bara för våra enskilda barn och unga och deras familjer, utan även för samhället och för folkhälsan. Det är först när vi förstår detta som vi kan förebygga och behandla det som vi idag kallar för psykisk ohälsa.
Lasse Mattila
socionom, föreläsare och författare
ordförande i Föreningen Alternativ till Psykofarmaka (FAP)