Att svenska företag på ett genuint vis tar ansvar för sin klimat- och miljöpåverkan och tänker långsiktigt och hållbart är ett positivt och nödvändigt steg framåt. Långsam lagstiftning och enskilda individers produktval kan inte ensamt stå för den nödvändiga omställningskraften. I denna process är det viktigt att företagsledning har god insikt i miljökonsekvenserna av sina egna produkter och har ett helhetstänk kring sin verksamhet.
LÄS MER:Förödande för klimatet om vi inte investerar i Preemraff
I en debattartikel i Bohusläningen 1 juli skriver Preems VD Petter Holland om hur Preem arbetar för att minska miljöpåverkan från sin produktion och hur han tänker att framtida satsningar på fossila bränslen faktiskt kommer att bidra till minskad miljö- och klimatpåverkan. Preems planerade utbyggnad av raffinaderiet i Lysekil handlar delvis om avsvavling av fartygsbränsle och är i linje med IMOs (internationella maritima organisationens) strängare krav på svavelutsläpp till luft från fartygstrafiken som träder i kraft 2020. Holland förklarar hur företaget historiskt har lyckats anpassa bränsletillverkningen så att svavelutsläppen från transportsektorn reducerats. Ett lovvärt miljöarbete. Men denna satsning kommer också att öka Preemraffs koldioxidutsläpp från 1,7 miljoner ton till 3,4 miljoner ton per år, vilket skulle göra raffinaderiet till Sveriges i särklass största utsläppare av växthusgaser. Holland förklarar vidare att svavelutsläppen trots insatser har ökat i takt med fartygstrafiken och att svavelutsläppen från sjöfarten nu orsakar försurning av världshaven. Detta påstående är emellertid felaktigt. Det är inte svavel som orsakar försurning av våra världshav, det är koldioxid.
Forskningen visar att huvudorsaken till den försurning vi ser i världshaven idag är den hastigt stigande koldioxidhalten i atmosfären till följd av ökad fossil förbränning. Luftens koldioxid löser sig i havsvattnet och det bildas kolsyra som gör havsvattnet surare. Världshaven har idag tagit upp cirka 30% av de människoskapta fossilbränslerelaterade koldioxidutsläppen. Forskningen visar också att svavel, till skillnad från koldioxid, snabbt neutraliseras i havsvatten och därför inte orsakar någon nämnvärd försurning på globalt plan. Det är därför vilseledande att fokusera på nyttan med svavelrening när det verkliga problemet är de ökade koldioxidutsläppen som utbyggnaden av Preemraff kommer att medföra. Preems planerade satsning i Lysekil kommer genom sina fördubblade koldioxidutsläpp även att fördubbla raffinaderiets påverkan på havens försurning.
Havsförsurningen påverkar många marina djur negativt, speciellt deras larver och förmåga att bilda kalkskal. Den mest kända effekten är nedbrytningen av korallrev men effekter kan också ses på kommersiellt viktiga fiskarter som t ex torsk. Fossil förbränning orsakar alltså både klimatförändringar och havsförsurning. Dessa två förändringar förstärker varandra negativt just i havsmiljön.
Sammanfattningsvis är det svårt att förstå om Hollands förklaring är en skenmanöver där fokus medvetet flyttas från utbyggnadens kraftiga klimatpåverkan till fördelarna med en ny anläggning för svavelrening eller om Holland bara är dåligt informerad. Oavsett är argumentationen oroväckande. En vd för ett stort oljebolag måste i grunden förstå miljöeffekterna av sin egen verksamhet.
Maria Granberg
Fil. Dr., marin ekotoxikolog och expert på marin oljeförorening
Peter Thor
Fil. Dr., marinbiolog och expert på havsförsurning