Tureborg
Tureborg Bild: Lasse Edwartz

Varför är det så förfallet kring Tures borg?

"Det finns inte länge en ambition att försvara det man en gång avsåg. Bara fult, förfallet och övergivet."

ANNONS

En vänlig grönskas rika dräkt

har smyckat dal och ängar.

Nu smeker vindens ljumma fläkt

de fagra örtesängar. (C D Wirsén/ Åhlén)

Jag anser att det borde skapas en tydligare avsiktsförklaring att försköna den svenska naturen. Skogen, fjällen, åar, bäckar, älvar och ängar behöver en estetisk tanke, omvandlad till en ömt smekande hand.

Goda intentioner från bönder, skogsbrukare, djurhållare, biologer, ekologer, politiker, tjänstemän och alla oss övriga naturvandrare, skulle i mina ögon må bra av att ett rent estetiskt perspektiv lades på nyttoaspekten.

Blanda nu inte ihop ett estetiskt perspektiv med ett mångfaldsperspektiv. Det finns säkert ekologiska, biologiska etc etc argument för att vår svenska natur bör vara sammansatt på ett visst sätt, men jag skriver inte om det. Jag talar om ett rent estetiskt perspektiv. Naturen borde vara vackrare.

ANNONS

Låt mig ge ett exempel. Lite sydöst om Tureborg ligger naturreservatet Tures dalar. På säkert en gång i tiden vetenskapligt goda grunder skapades detta ”minireservat”. Då jag någon gång i veckan joggar genom naturreservatet och sneddar upp mot Tures borg, slås jag av hur förfallet och fult det är. Nedfallna, bleknade, ibland helt oläsliga informationsskyltar. Stigar som i verkligheten inte går där de enligt skylten ska gå.

Ett naturreservat i detta skick har blivit ett före detta naturreservat. Grundtanken är borta. Tidens tand har tagit över och människan har dragit sig tillbaka. Det finns inte länge en ambition att försvara det man en gång avsåg. Bara fult, förfallet och övergivet.

Samtidigt surrar dataservrarna som aldrig förr. Flashiga hemsidor, bloggar, appar, länkar hit å dit om kommunens och länsstyrelsens naturambitioner. En kosmetisk hinna döljer det försvinnande kulturlandskapets tårar som söker sig ner genom Tures igenvuxna dalar. Övergivna av den vårdande mänskliga handen.

Pål Magnusson

Uddevalla

ANNONS