Skottlossning och brinnande bilar. Blåljuspersonal som inte har kunnat göra sitt jobb utan att angripas av stenkastande ligister. Det är bilder vi sett från våra förorter under året. Och Uddevalla är tyvärr inget undantag.
Det är händelser som skapar ett misstroende mot samhället som inte klarar av att upprätthålla lag och ordning. Händelser som gynnar de främlingsfientliga högerkrafterna som växer sig allt starkare.
En av kvällarna efter att Uddevalla drabbats var jag uppe på Dalaberg. Ett Dalaberg där barn och ungdomar var ute. Det pratades, skrattades, lektes och spelades fotboll. Precis som det ska vara i ett bostadsområde. De vuxna fanns där, de var med i gemenskapen. Men det fanns också en misstänksamhet och människor som inte ville eller vågade prata med mig.
Där fanns också poliser i beredskap efter de allvarliga händelserna. Poliser som samtalade med de som kom förbi, som sände en signal att ”vi finns här”. Här fanns fältsekreterare som är aktiva i området och som känner många av ungdomarna.
I detta bostadsområde finns också, precis som överallt, både stora och små människor med engagemang, erfarenheter, kunskaper och en vilja att göra rätt.
Men hos en del finns också en känsla av hopplöshet. Här finns många bra verksamheter som kommunen bedriver, men som vi ibland behöver förändra. Här finns föreningsliv, inte minst genom idrottsrörelsen och kyrkan, och här finns närsjukvård och affärsidkare. Visst borde väl alla vi tillsammans kunna sätta gränser och stoppa dessa vettvillingar som kastar sten, anlägger bränder och förstör.
För mig är det självklart att personer som ägnar sig åt kriminalitet ska omhändertas och att samhället måste skyddas från dessa. För mig är det också självklart att om polis och rättsväsende behöver mer resurser så ska de få detta. Liksom att poliserna ska finnas där människorna bor.
Vi behöver bygga ett polisarbete underifrån med poliser som finns ute i våra stadsdelar där de kan ge människor hjälp och skydd och har en kunskap om vad som händer i närområdet. Kriminella handlingar kan aldrig rättfärdigas och den som bränner upp sin grannes bil eller kastar sten på ambulanspersonal och brandsoldater kan aldrig skylla på arbetslöshet eller utanförskap.
Vi vet att Dalaberg som många andra områden i Sverige är ett segregerat bostadsområde med hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå och utbredd trångboddhet. Det är ett orimligt tillstånd som vi måste förändra. Kommunen har ett stort ansvar, men den klarar inte allt.
Sverige har fler miljardärer än någonsin och tillsammans äger de dubbelt så mycket som hela den svenska statsbudgeten. Men Sverige är ett paradis för den som vill trixa och planera för att slippa betala skatt. Enligt skatteverket göms 46 miljarder kronor undan i skatteparadis varje år.
Miljardärernas rikedomar skapas av svenska och invandrade arbetares slit, samma vanliga människor som sedan far illa när den samhällsservice som är en rättighet för alla människor i Sverige inte fungerar på grund av att man säger att det saknas. Men pengar finns. Frågan är hur vi fördelar dem.
Ewy Gahnström
Vänsterpartiet