Som mor och dotter har vi gått otaliga promenader och sprungit hundratals mil ihop och diskuterat kvinnans rättigheter och vår roll i samhället. Trots åldersskillnad och olika umgänge drar vi samma slutsats att vi inte är på långt när färdiga med ord som jämlikhet och jämställdhet.
Som centerpolitiker tror vi inte på könskvotering, då det faktiskt borde vara så etablerat i dag att 51 procent av befolkningen har rätt till sin egen kropp, har rätt till lika lön för lika arbete, rätt till en pension att klara sig på samt att sysslorna i hemmet och ansvaret för barnen delas lika. Vi kommer likt åsnans envishet hävda att vi inte vill kvoteras in, men det kanske är med två dårars envishet, då sanningen inte överensstämmer med vår övertygelse.
Som centerkvinnor ser vi det som ett bakslag att behöva prata om löneskillnader mellan män och kvinnor i modern tid och att mans- och kvinnodominerade yrken värderas olika i samhället. Fortfarande är det så att manliga erfarenheter premieras. I styrelser och ledande poster har männen ett tydligt företräde och en tydlig majoritet. Kvinnor har under en längre tid haft bättre betyg i skolan och utbildat sig vidare i högre utsträckning än män, ändå får kvinnor färre ledande poster. Jodå, vi kan krossa några glastak till, men det är ju inte det som är frågan. Frågan är ju varför vi överhuvudtaget ens behöver tänka på att göra det?
Mahatma Gandhi sa: ”Först struntar de i dig. Sen skrattar de åt dig. Sen slåss de mot dig. Sen vinner du.” Just nu befinner vi oss mittemellan skratt, hån och slagord. Vi kommer arbeta för att vinsten ska komma före nästa generations entré i skolvärlden och på arbetsmarknaden. Först och främst handlar det om att ändra oss i vår vardag som vi gemensamt delar och skapa en insikt om varandra och för varandra. Vi kommer nog slita ut några löparskor till, innan vi ser ett färdigt resultat.
Camilla Johansson
vice gruppledare Centerpartiet Uddevalla
Louise Olsson
medlem Centerpartiet Trollhättan