Låt sportskyttarna känna att de behövs

Joakim Rönnbäck om en samhällsnyttig idrott som behöver använda sina resurser till annat än juridik.

ANNONS
|

Ett mål i Högsta förvaltningsdomstolen hotar en av Sveriges största idrotter, sportskyttet. Detta efter att sportskytten Richard Ström blev nekad licens för två vapen och överklagade. Målet har för polisen kommit att bli ett pilotmål för möjligheten att begränsa vilka vapen som används i olika skyttegrenar. Inom många idrotter talas det om att försöka öka mångfalden. Ofta är verksamheten uppdelad efter kön och ålder, samt fylld med klassmarkörer. Inom sportskyttet är däremot åldersspridningen stor och utövarna åtskiljs sällan från kön vid träning. Dessutom är skyttesporter ofta handikappvänliga och kan utföras från exempelvis en rullstol. Samtidigt ger skytteklubbarna viktig kompetensutveckling till viltvården och försvaret. Trots detta är förhållandet till det offentliga Sverige ansträngt. Polisen nekar återkommande skytt­ars försök att söka licens för moderna eller halvautomatiska gevär. Ärenden som likt i fallet med Richard Ström har blivit föremål för kostsamma processer. Också skytt­ar på världsnivå rapporterar om licensproblem och oförutsägbara handläggningstider. Denna lucka i rättsstaten har den nu avgångne polisministern Anders Ygeman (S) inte åtgärdat under mandatperioden. Hopp sätts nu till hans efterträdare. Morgan Johansson (S) var en viktig röst för att blockera skyttefientliga förslag från alliansregeringens kontroversiella Dorisutredning. Kommer han att våga gå emot polisens linje även när han är dess minister? Fler politiker borde vara tydliga med att sportskyttarna behövs. De juridiska processerna mot deras verksamhet kan inte ha varit lagstiftarnas mening. Likväl får polisens processer stor betydelse för förtroendet för det allmänna inom en stor och livskraftig del av civilsamhället. Richard Ström försvaras nu av Sebastian Scheiman, en advokat som har vunnit flera liknande mål mellan enskilda och myndigheter. En sådan process kostar, men skytte­rörelsen har visat sin styrka i att snabbt ha skramlat ihop tiotusentals kronor. Engagemanget är positivt, men ytterst måste politiken se till att skyttarna kan använda sin kraft och resurser till annat än juridik. Varför inte idrott?

ANNONS
ANNONS