Foodora-bud tjänar ungefär som en brevbärare men beskrivs ändå som utnyttjade.
Foodora-bud tjänar ungefär som en brevbärare men beskrivs ändå som utnyttjade. Bild: Janerik Henriksson/TT

Är brevbärare också ett gig-jobb?

Det är inte bara matkurirer som tvingas utstå regn och rusk.

ANNONS

Slaveri. Omänskligt. Exploatering. Reaktionerna blev starka efter att en reporter på tidningen Sydsvenskan under en månad arbetat som matbud för bolaget Foodora för att kartlägga arbetsförhållandena.

Rent mänskligt är det enkelt att förstå upprördheten. Det är säkerligen inte roligt att cykla kors och tvärs i flera timmar på en dålig cykel i ösregn. Men det är inte bara matkurirer som tvingas utstå regn och rusk. Cykel- och mopedbud för storstädernas budfirmor har det varken enklare eller bättre betalt.

Och för Postnords cykelbrevbärare ser det inte mycket bättre ut. Enligt kollektivavtalet har lägsta lönen legat på mellan 124,45 kronor i timmen och 129,60 kronor i timmen för alla över 18 år. Månadslönen blir då 22 977 kronor före skatt – eller 4 500 kronor lägre än medianlönen för de som arbetar med varuleveranser via cykel, bil eller moped, enligt SCB.

ANNONS

Jämför det med ersättningen för ett Foodorabud, som enligt bolaget själva är 140 kronor i timmen. Reportern fick 70 kronor per timme före skatt, samt 20 kronor extra per matleverans, för en timlön på 118 kronor före skatt.

Och precis som hos Postnord tillkommer 12 procent i semesterersättning. Är det exploatering att få tio kronor mindre i timmen än att trampa runt som brevbärare?

I reportaget säger ett optimistiskt bud att det är ”ett spinningpass som jag får betalt för”. Även det liknar Postnords inställning.

”Det är fritt, flexibelt och jag får bra, gratis träning, vilket är bra för mitt handbollspelande,” säger en ung brevbärare som även arbetar som frilansande sångerska. I sin marknadsföring skriver Postnord att ”ett extrajobb som brevbärare” kan ”komplettera karriären” för de med varierande inkomster.

LÄS MER:Vad kan vi lära av gigekonomin?

Det är exakt samma idé som Foodora och konkurrenterna Wolt och Uber Eats har: ett extraknäck för en student, någon med egen verksamhet vid sidan av eller med andra deltidsjobb. Det bekräftar även forskningen.

Enligt en studie från 2016 av den svenska gig-ekonomin tjänar var tredje person mindre än tio procent av sin inkomst, och blott 6 procent hela inkomsten, från sådana jobb.

Forskningsinstitutet Ratio släppte i augusti en studie av 34 matkurirer. De flesta intervjuade var nöjda, men tyckte bolagen brast i transparens och ledarskap.

ANNONS

Det är oftast högutbildade som för fram kritik mot arbetsgivare, enligt tidigare forskning. Av de 34 har över hälften minst tre års universitetsutbildning.

Därmed inte sagt att matkurirer, oavsett utbildning, inte förtjänar skäliga villkor. Men många upplever sig alltså få just det. Och säg den anställde som på en direkt fråga i en anonym studie inte kommer med invändningar mot ens jobb?

Det motsäger tesen i Sydsvenskans reportage, och kritiken därefter, om exploatering. Man kan också fråga sig om de dryga 1 000 nya bud som Foodora anställt sedan mars, och de 250 som Wolt anställt, är dittvingade.

Reportaget visar dock helt andra problem och förändringar på svensk arbetsmarknad. Som att skatten på arbete, även för låga inkomster, är för hög, liksom arbetsgivarnas kostnader för att anställa. Som att vi inte längre arbetar med ett yrke från studenten till pensionen.

Framförallt visar det hur vår syn på vad som är ett arbete, och vem som ska få utföra det, inte hängt med när ekonomin gått från industrialiserad till digitaliserad. Inte undra på att folk känner sig arga. De har missat att ett nytt Sverige växer ur det gamla.

ANNONS