Efter Alliansens besked om att rikta misstroendeförklaringar mot tre statsråd i den rödgröna regeringen, meddelade statsminister Stefan Löfven (S) på torsdagen (27/7) att han genomför en regeringsombildning.
Infrastrukturminister Anna Johansson (S) entledigades, inrikesminister Anders Ygeman (S) omplacerades för att bli Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, och Gabriel Wikström (S) avgår av hälsoskäl.
Beskedet om att tre statsråd lämnar regeringen var nödvändigt. Förtroendeskadorna efter skandalen vid Transportstyrelsen var för stora för att reparera med bara snack om bot och bättring. Men det förvånar att Wikström och inte försvarsminister Peter Hultqvist (S) var tredje man ut ur Rosenbad.
Alliansen kommer, med all rätta, inte att vika sig i fråga om misstroendeförklaringen gentemot försvarsministern. Han har underlåtit att föra vidare vital kunskap och information kring IT-skandalen under så pass lång tid att det kastar skuggor över försvarsministerns omdömesförmåga. Det är därför på sin plats att den folkvalda församlingen får förtydliga om Hultqvist åtnjuter dess förtroende.
Att göra så är inte, som Löfven vill ge sken av, oansvarigt av oppositionen. Och blotta antydan från statsministern att omröstningen är att jämföra med politiskt kaos, visar att regeringen inte har förstått skandalens omfattning.
Röster höjs nu för att Alliansen ska släppa Hultqvist och nöja sig med två av tre offer. Bland annat med hänvisning till Hultqvists popularitet, men även att två stora militärövningar ska äga rum i eller kring Sverige i höst. Med den logiken skulle ingen impopulär eller felande försvarsminister kunna avgå, eftersom det alltid finns en övning runt hörnet.
En annan motivering till att behålla Hultqvist har varit att Försvarsmakten står inför stora investeringar inom verksamheten, och därför behövs lugn och ledarskap på högsta nivån. Men infrastrukturminister Anna Johansson kunde lättvindigt petas, trots att regeringen med höghastighetstågen planerar den största infrastrukturinvesteringen i Sveriges historia.
Argumentationen är alltså logiskt inkonsekvent från såväl socialdemokraterna som borgerliga Hultqvist-anhängare. Det är rätt av Alliansen att stå kvar vid misstroendeförklaringen och låta den folkvalda församlingen göra det Löfven själv efterlyste: ta ställning.
Det är inte Alliansen som orsakat säkerhetshål och oreda – det har den rödgröna regeringens ministrar och myndighetschefer stått för. På det följer även ansvaret att städa upp. Det tycks Stefan Löfven inte vilja kännas vid. Kanske riksdagen kan vara vänlig och påminna honom.
