Nappar det? Fritt fiske är en tillgång att vårda.
Nappar det? Fritt fiske är en tillgång att vårda.

Bättre med dialog än förbud

Ledare: Fiskedebatten i Lysekil väcker frågor om allemansrätten och den personliga friheten.

ANNONS
|

Striden om fisket i Norra hamnen i Lysekil har delat stadens invånare. Debatten i sociala medier är intensiv. Striden kan ses som ett lokalt litet gräl, men väcker många frågor om frihetens gränser och stadslivet i en bohuslänsk kuststad.

Som i all mänsklig samvaro gäller det att ta hänsyn till sin omgivning och sina grannar. Vi har en allemansrätt som vi kan utnyttja i Sverige för att plocka svamp och bär. Men vi har inte rätt att förstöra någon annans marker. En markägare – eller bryggägare – har också rätt att bestämma över sin mark.

Fiskrens luktar inte gott och det är oklokt och farligt att svänga med kastspö kring båtägare, badande och de som promenerar. Man kan ha full förståelse för de som har klagat till kommunen.

ANNONS

Men samtidigt är det också en del av livet kring Bohuskusten att man har frihet att ta sitt spö och dra upp en makrill. Kommunens – eller rättare sagt kommunalrådets – nya förbud är en kraftig inskränkning i den tidigare friheten att fiska. Frågan är om det är rätt prioritering av samhället att använda repression mot ett problem som bäst kan lösas med dialog och andra åtgärder som kan lösa problemen.

Flera av kritikerna mot fiskeförbudet framhåller att det är praktiskt att fiska från bryggorna i staden. Visst kan man fiska från andra platser, men de är mer otillgängliga. En person skriver på Facebook att 50 år av fiske i Lysekil är över och att han och hans barn drar till andra ställen. Det är ingen bra reklam för Lysekil som turistkommun.

Till saken hör också att det är många invandrare som fiskar i staden. Det är förståeligt. En god tillgång till gratis förstklassig mat som färsk makrill är naturligtvis en tillgång som utnyttjas av hushåll med låga inkomster. Hur stora olägenheterna är beror på vem man frågar. Det är onekligen så att många personer har störts av fisket, andra i Lysekil har reagerat starkt mot förbudet och anser att problemet är överdrivet.

ANNONS

Det borde verkligen finnas ett utrymme för dialog och kompromiss i denna fråga. En utgångspunkt borde vara att det ska vara ”lätt att göra rätt”. Man kan se över vilka möjligheter det finns att göra sig av med fiskrens på ett bra sätt och vilka möjligheter det finns för de som fiskar att själva hålla rent och snyggt efter sig. Finns det en konflikt mellan båtägare och fiskare kan man tänka sig att detta kan lösas med tidsregleringar, till exempel. Finns det personer som skräpar ned kan man ta en dialog med dem direkt.

Längs Sveriges kuster och sjöar kan man fiska mitt i centrala städer, tack vare idogt miljöarbete som gett oss rena kuster och sjöar. Det är en tillgång för friluftslivet och turismen.

Fiskeförbudet är fel sätt att hantera problemet. Allemansrätten och utnyttjandet av gemensamma resurser i naturen bygger inte på att poliser eller väktare bötfäller de som gör övertramp. Den bygger på att vi lär ut allemansrätten till varandra och till våra barn och gemensamt hjälps åt att följa den.

ANNONS