Det är symboliskt att det är språkröret och klimatministern Isabella Lövin och inte Gustav Fridolin som på söndagen avslutar årets Almedalsvecka. När Miljöpartiet går till val på parollen “klimatet kan inte vänta”, signalerar det en återgång till partiets rötter.
Gustav Fridolins projekt handlade om att bredda MP, satsa på skolfrågorna och göra partiet till en reell maktfaktor i svensk politik.
Det gick som bekant sådär. Bilden av MP:s fyra första år som regeringsparti kommer ofelbart att präglas av hur man blev överkörda i migrationsfrågan och skandalerna kring Mehmet Kaplan och Yasri Khan.
Isabella Lövin talar däremot till MP:s kärna av högutbildade storstadsbor, som åker på tågsemester i Europa, inte bara för att det kan vara trevligt, utan även som politisk symbolhandling. Det ger knappast ett valresultat i nivå med de 15 procent man drömde om för några år sedan. Men det är en stabil bas, som gör att de gröna kommer att klara riksdagsspärren i september.
Men ett än viktigare skäl för MP att prioritera miljö- och klimatfrågorna är att det är områden där man i regeringsställning klarat av leverera resultat. Den nya klimatlag som trädde i kraft vid årsskiftet kommer i längden att ha stor betydelse för svensk samhällsutveckling.
Klimatlagen har jämförts med budgetlagen, då den på motsvarande sätt blir ett centralt ramverk för politiskt beslutsfattande och långsiktigt kommer att binda upp regeringar för att verka för minskade utsläpp.
Målet är att Sverige till 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser. Utsläppen från transporter ska redan på tolv års sikt, det vill säga 2030 ha minskat med 70 procent.
Förutom en bred politisk uppslutning bakom lagen, som stöds av alla riksdagspartier med undantag för Sverigedemokraterna, har lagen även välkomnats av näringslivet. Exempelvis konstaterade stålkoncernen SSAB:s VD Martin Lindqvist i en intervju med Dagens Industri (21/5) att pressen på omställning kommer att bli en konkurrensfördel för det egna företaget.
Att chefen för ett företag som står för tio procent av Sveriges samlade koldioxidutsläpp gör ett sådant uttalande säger något om hur miljöfrågorna blivit en del av samtidens DNA. De medelålders män som det dåvarande språkröret Åsa Romson hånade som roten till alla samhällsproblem i sitt Almedalstal 2014 har sedan dess hunnit köpa både cykel och Tesla.
De senaste tio åren har det funnits en tydlig spänning inom Miljöpartiet mellan å ena sidan de som inser att ett grönare samhälle går hand i hand med tekniska framsteg och de som egentligen ogillar teknik och vetenskap. Åtminstone på miljö- och klimatpolitikens område kan man säga att den gångna mandatperioden inneburit att det förstnämnda perspektivet segrat.
Ett grönt parti som visat att det kan vara en konstruktiv politisk kraft är dessutom en utmärkt samarbetspartner för framtida alliansregeringar.
Att stifta lagar som driver på klimatomställningen och bygga cykelbanor, spårvägar och höghastighetståg får inte vara rödgröna projekt.
