Per Bolund är gladare än Tomas Eneroth. Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon och statsminister Stefan Löfven gör tummen upp för Norrbottniabanan.
Per Bolund är gladare än Tomas Eneroth. Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon och statsminister Stefan Löfven gör tummen upp för Norrbottniabanan.

Dåligt med tåga hos regeringen

Att fatta viktiga beslut om järnvägsinvesteringar med bara en rösts övervikt i riksdagen är lättvindigt agerat av regeringen.

ANNONS
|

Klimat- och miljöminister Per Bolund (MP) såg sprickfärdig ut när han och infrastrukturminister Thomas Eneroth (S) tågade in på en pressträff fredagen 16 april. Datumet lär bli historiskt.

I ren iver avbröt Bolund flertalet gånger Eneroth. Till slut fick Bolund tryckutjämna, och sa: "Utbyggnaden av nya stambanor för höghastighetståg ska genomföras." Han nästan skrattade fram det 295 miljarder kronor dyra beskedet.

STOCKHOLM 20210416
: Miljö- och klimatminister  Per Bolund (MP) och infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)  håller en digital pressträff där de presenterar innehållet i infrastrukturpropositionen.
STOCKHOLM 20210416 : Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) och infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) håller en digital pressträff där de presenterar innehållet i infrastrukturpropositionen. Bild: Fredrik Sandberg/TT

För det är ju vad satsningen fortfarande kostar, enligt Trafikverket. Därför finns flera invändningar mot ministrarnas besked.

Eneroth upprepade envist att den nya infrastrukturpropositionens vidgade ramverk ger plats för snabbtåg. Men Trafikverket har bedömt satsningen som olönsam, både med ballasterade spår liksom ballastfria spår som är billigare att underhålla. Och det gäller för hastigheterna 250 km/h och 320 km/h.

ANNONS

Enligt Eneroth får stambanorna nu grönt ljus för att regeringen vidgar kostnadsramen, vilket ändrar Trafikverkets kalkyl som utgått ifrån den tidigare och lägre ramen. Men att Trafikverket får spendera mer ändrar knappast lönsamheten.

Lönsamhetskalkylerna går att ifrågasätta. Det finns exempelvis fog för kritiken att bilförares tid med dagens mått värderas högre än tågpassagerares. Samtidigt bygger vi dyrare spår (än andra).

Enligt ett pm som Trafikverket tog fram i februari ligger byggkostnaden per kilometer för nya snabbtåg i Sverige långt över ett tjugotal liknande projekt i Europa. Medianpriset, mätt i 2017 års nivåer, är 373 miljoner kronor per kilometer. Sverige betalar 428 miljoner.

Det kan ses som ett argument mot bygget, men också som en politisk uppgift: Om höghastighetsbanor ska byggas, hur görs det kostnadseffektivt?

Mer positivt var då tonläget runt Norrbotniabanan Umeå och Luleå. Mellan städerna återfinns bland annat Volvo lastvagnar, två av Norrlands största hamnar, två stora trä- och pappersbruk, stål- och malmindustrier samt gruvbolaget Bolidens världsledande kopparsmältverk Rönnskär.

LÄS MER:Ny järnväg som inte går till Landvetter är inte klokt

Redan 2009 uppskattade Norrbotniabanan att kostnaden för projektet, cirka 18-20 miljarder kronor, motsvarar drygt fyra månaders produktionsvärde i Norr- och Västerbotten.

Med de enorma satsningar på batteriproduktion och koldioxidfritt stål som nu sker i de två länen – näringslivet bedömer att 700 miljarder kronor ska investeras inom två decennier – blir det obegripligt hur detta 30 mil långa industrikluster ska klara sig på enkelspår.

ANNONS

Det skaver därför att höra Eneroth och Bolund kritisera Alliansregeringen för att 2006 ha missat att investera i banan. Med ett beslut då hade den stått färdig nu när norra Norrland blomstrar, suckade Eneroth.

LÄS MER:Därför ska vi bygga för riktigt snabba tåg

Men det är sittande regering som i den förra nationella planen, antagen i maj 2018, bara beslutade om att bygga halva Norrbottniabanan. Ynka 12 av 270 tilltänkta kilometer järnväg har vunnit laga kraft, vilket bara sker efter regeringsbeslut. Trafikverket har inte ens fått i uppdrag att ta fram järnvägsplaner för sträckan Skellefteå-Luleå.

LÄS MER:Staten måste ta ansvar för det slitna vägnätet

Det är inget fel att vilja satsa på bättre tåg och fler spår. Men regeringen har en rösts marginal i riksdagen. Så lättvindigt borde det inte gå att ta det största infrastrukturbeslutet i Sveriges historia. Särskilt inte när besluten för andra kritiska sträckor dröjer.

ANNONS