Mittenpakt. Men väljarna är inte lika övertygade.
Mittenpakt. Men väljarna är inte lika övertygade. Bild: Claudio Bresciani/TT

Den politiska mitten är överskattad

För några år sedan talades det mycket om att återuppväcka höger-vänsterkonflikten i svensk politik. Detta eftersom Sverigedemokraterna lyckats ta sig in i riksdagen. Tanken var att intresset för de frågor Sverigedemokraterna tog upp skulle minska om de etablerade partierna koncentrerade sig på att debattera vinster i välfärden och skatter.

ANNONS
|

Men det hjälpte inte. SD växte ändå. Nu har en annan idé etablerats, inte minst genom den så kallade Januariöverenskommelsen: Mitten måste stärkas. Det var mantrat från Centerpartiets Annie Lööf och Liberalernas Jan Björklund under hela regeringsbildningskaoset i höstas. Lööf upprepade gång på gång att de anständiga partierna måste komma överens, att Sverigedemokraterna måste blockeras från inflytande och att Vänsterpartiet ”krokas av” från regeringssamarbetet – vilket inte visade sig stämma, men ändå. Liberalerna hade samma inställning.

De liberala partiernas uppfattning om väljarna verkade vara att de flesta väljare är rimliga och anständiga, och röstar på något av de borgerliga partierna, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet. En fjärdedel av väljarna är extrema och röstar på ytterkantspartierna V eller SD. Därför är det, enligt den här analysen, rimligt att de 75 procent som inte utgörs av V eller SD försöker få till en regering. Socialdemokraterna verkade tycka samma sak, inte minst för att det då skulle garantera dem makten.

ANNONS

Analysen är till stor del felaktig. Den bygger på att merparten av väljarna ser sig som ”mittenorienterade” alternativt ”extremhöger” eller ”extremvänster”. Men det stämmer inte. I den senaste rapporten från SOM-institutet framkommer att de väljare som uppfattar sig som ”mitten” krymper. Endast en fjärdedel anser sig numera vara varken höger eller vänster. 34 procent är vänster och den största andelen, 40 procent, är höger. Ändå har vi en vänsterregering vars själva existensberättigande bygger på premissen ”mitten måste stärkas”. Inte ens hälften av väljarna uppskattar Jök-regeringen, vilket också är ett argument för att idén om den breda mittenmajoriteten är en myt.

Att väljarna är uppdelade i vänster och höger är inget problem. Så har det alltid varit. Politik är en kamp mellan olika värderingar och intressen. Ibland vinner högern, ibland vänstern. Just därför är uppfattningen om att Sverige måste styras av ett hopkok i mitten – i alla fall så länge SD och V finns representerade i riksdagen – skadlig för förtroendet för politikerna. I och med Januariöverenskommelsen blir väljarna allt mer olika de folkvalda i synen på vilka de centrala ideologiska konflikterna är.

Detta avstånd riskerar snarare att öka sympatierna för partierna på ytterkanten, eftersom dessa då uppfattas som de enda som vågar stå för något och inte räds ideologiska strider. I vårbudgettider, då regeringen och dess stödpartier hurrar för socialdemokratiska respektive liberala segrar, kan det vara bra att ha SOM-undersökningen i bakhuvudet.

ANNONS
Karin Pihl
Karin Pihl
ANNONS