“De har lärt sig agera på elmarknaden och gör vinst på det, det är bra för företagen”, svarade energiminister Anders Ygeman (S) när han blev intervjuad av SVT:s Anders Holmberg i programmet “30 minuter” häromveckan (10/2). Frågan gällde att skogsbolaget Holmen flera gånger dragit ner på sin produktion på grund av höga elpriser, och Ygeman pekade på att samma bolag också äger egna kraftverk som kompenserar intäkterna.
Det synsättet är typiskt för regeringens sätt att se på energifrågorna, och det visar på hur man missar poängen i den kritik som riktats mot energipolitiken. Att företagen kan anpassa sig till en svängig och osäker elmarknad betyder inte att det är bra att de gör det. Tvärtom har Sveriges billiga och pålitliga elförsörjning varit en konkurrensfördel för industrin under decennier. När företag ser att elpriserna flyger upp och ner och till och med får beskedet att de inte tillåts expandera – som i flera uppmärksammade fall det senaste året – är det förödande för investeringsviljan, och i förlängningen ett hot mot industrinäringen och vårt välstånd.
På samma sätt har regeringsföreträdarna försökt spela ned betydelsen av elimporten. Det är sant att vi exporterar stora mängder el på helårsbasis. Men det förändrar inte att fossil import eller egen reservkraft är allvarligt ur klimatsynpunkt när den väl inträffar. Varje dag som oljekraftverket i Karlshamn går för fullt motsvarar nästan 3 procent av svenskarnas flygresor i utsläpp.
Framför allt visar vinterns problem på hur små marginaler det svenska elsystemet har redan nu. Hur svängiga elpriser, hur väderberoende el, hur mycket fossil import kan vi då vänta oss om 20 år, när regeringen har som mål att alla kärnkraftsreaktorer ska vara nedlagda?
Det är morgondagens elsystem som vi måste planera för idag, och regeringens planer ser inte lovande ut. Man talar gärna om det utbyggda stamnätet som ska öka överföringskapaciteten från norr till söder, men glömmer att nämna att norra Sveriges elöverskott förväntas vara intecknat om bara några år. Man planerar än mer subventioner till väderberoende kraft – som slopade anslutningsavgifter till havsbaserad vindkraft – och fortsätter därmed att slå undan benen för den baskraft som behövs både av produktionsskäl och för att stabilisera systemet.
Någon krisinsikt tycks inte finnas. Industrins larm avfärdas och kolkraftverkens utsläpp spelas ned. Energiministern antyder till och med att det är bra när pappersbruken stoppar sin produktion. Är det verkligen det gamla industripartiet som talar?
