Det är knappast EU:s importtull på åtta procent på lönnsirap som har stått i fokus i debatten om EU:s handelsavtal med Kanada, CETA. I skrivande stund blockerar Valloniens delstatsparlament det avtal som alla andra parlament i EU har godkänt.
Huvudargumentet för de som är kritiska mot CETA, och även frihandelsavtalet TTIP, är de juridiska skydd som finns i avtalen för företag som investerar i andra länder. Enligt kritikerna är det omoraliskt att privata företag ska kunna stämma stater för beslut som tas i andra länder. Men det förtjänar att påpekas att privata företag också har rättigheter. Köper man en tillgång i ett annat land och man förlorar den tillgången, ska man ha rätt till ersättning.
Om staten vill bygga en väg eller dra en elledning, så har markägaren rätt till ersättning. Ibland kan man inte komma överens om storleken på ersättningen. Då måste det avgöras av något slags domstol. Men det som ses som naturligt inom ett land, ses av kritikerna som omoraliskt när det gäller utländska företag.
Även svenska företag har emellertid rätt att utnyttja regler om skydd för investeringar. Tidigare i månaden inledde Vattenfall en process i internationella skiljedomstolen ICSID i USA:s huvudstad Washington mot den den tyska staten. Tyskland har beslutat att avskaffa kärnkraften, vilket Vattenfall i och för sig inte har några synpunkter på. Men Tyskland vägrar att betala någon ersättning för de kostnader som detta orsakar Vattenfall. Det handlar om 50 miljarder kronor som Vattenfall vill ha i ersättning enlighet med avtalet "Energy Charter Treaty".
Vattenfall påpekar att den svenska staten i slutet av 90-talet betalade ut en ersättning till de tyska ägarna av Barsebäck då kärnkraftverket lades ned. Men när rollerna är omvända, vill inte tyska staten betala någon ersättning till det svenska företaget.
Detta exempel illustrerar väl vad det handlar om, respekt för äganderätten. Finns det inte garantier och skydd för detta i avtalen, hämmas investeringsviljan i andra länder. I exemplet Vattenfall innebär Tysklands inställning att man skickar en del av notan för den tyska kärnkraftavvecklingen till Vattenfalls ägare, det vill säga de svenska skattebetalarna.
Det är ju inte så att avtalen förbjuder politiska beslut. Sverige skulle kunna återmonopolisera apoteksmarknaden, men inte utan att ersätta de företag som har investerat i den avreglerade marknaden. Och ersättning ska utgå oavsett om företagen är svenska eller utländska. Kostnaden för ersättningen är något som regeringen får räkna med och finansiera om den lägger fram ett sådant förslag.
Utan regler om rätt till ersättning och utan processregler om det blir tvister, lever företagen i en rättslös värld. Då vågar inte företag investera i andra länder och den internationella handeln hämmas. Investeringsskydd och skiljedomstolar är därför nödvändiga för frihandeln. Kärnkraftsägare har också rättigheter.
Här kan man se de inledande förhandlingarna mellan Vattenfall och Tyskland. Det finns fyra delar, mellan 45 minuter och 2 timmar långa. Länk: livestream.com
