MALMÖ 20171216
Folk börjar samlas utanför synagogan i Malmö inför dagens kippavandring.
Foto: Emil Langvad / TT /  kod 9290
MALMÖ 20171216 Folk börjar samlas utanför synagogan i Malmö inför dagens kippavandring. Foto: Emil Langvad / TT / kod 9290 Bild: Emil Langvad/TT

Krig i befolkningsfrågan

Carl-Vincent Reimers: Att förneka demografins betydelse kommer sannolikt bara att gynna de som i majoritetens namn vill förtrycka andra.

ANNONS

Demografiska förändringar kan ibland bli en häxbrygd för ofrihet. Då krävs politiker som kan stå upp för den enskilde mot massan, i vilken form den än uppenbarar sig.

Sveriges demografi har blivit ett ämne på mångas läppar sedan en ledartext i Svenska Dagbladet av Ivar Arpi konstaterade att invandringen förändrar befolkningen i grunden (10/6). Att Arpi lyfte demografi som en politisk fråga fick Dagens Nyheters politiske redaktör Per Svensson att se rött, och han konstaterade att Arpi ”passerat en gräns” för anständighet (11/6).

Men man behöver inte vara konservativ eller vilja se mer av en etnisk nationalstat för att se att demografi är ett av många analysverktyg som hjälper oss förstå verkligheten bättre. Företrädare för alla politiska inriktningar behöver acceptera demografins betydelse eftersom den påverkar förutsättningarna för människors möjlighet att leva i frihet, kanske allra främst de som tillhör minoriteter av olika slag.

ANNONS

Den gamla nedsättande termen pöbelvälde gör sig påmind i denna nya verklighet, men tvärtemot vad vissa debattörer vill ge sken av är den förtryckande majoriteten inte statisk, utan kan anta olika skepnader beroende på lokala förhållanden. Två aktuella exempel på var sin sida om Öresund visar på detta.

Antisemitismen i Malmö är det första. Den har upprört många, och satt rikets tredje största stad på världskartan i ett föga smickrande avseende. Häromdagen inledde TIME sin reportageserie om Europeisk antisemitism just i Malmö. Den senaste i raden av skandaler handlar om antisemitiska ramsor under SSU Skånes första majfirande.

Den ökande antisemitismen i Malmö beror inte på att staden blivit ett populärt tillhåll för högerextremister, även om en sådan tid också existerat. I stället är det den förändring som Malmö gått igenom, där människor från främst muslimska kulturer, med inslag av stark antisemitism, kommit att bli majoritet i delar av kommunen. Med andra ord: Demografi.

På andra sidan Öresund har demografiska spänningar på samma sätt blivit ett slagträ för den högerextrema politikern Rasmus Paludan. Under sina besök i invandrartäta stadsdelar i Köpenhamn hetsar han lokalbefolkningen genom att bränna koranen, och skrika rasistiska tillmälen. Hans mål: att provocera fram etnisk konflikt mellan majoriteten av infödda danskar och den muslimska minoriteten. Båda exemplen handlar om den ibland problematiska relationen mellan majoritet och minoritet, och om demografiska spänningar till följd av invandring. I grund och botten är det den enskildes frihet som är hotad:

ANNONS

Precis som målet för antisemiterna i Malmö är att judarna ska flytta därifrån vill Paludan få bort muslimerna från Danmark. Exemplen visar att demografi spelar roll, samtidigt som den påminner oss om att vara försiktiga med att peka ut vem som är förövare och vem som är den förtryckte. Som framgår av ovan kan den distinktionen snabbt förändras beroende på de lokala förutsättningarna.

Att däremot förneka demografins betydelse kommer sannolikt bara att gynna de som i majoritetens namn vill förtrycka andra. Fortsatt kommer demografi vara en av flera faktorer att ta hänsyn till när politiker tar itu med komplexa samhällsproblem.

ANNONS